Fortsättning i Panama

Jakten på de stora tonfiskarna fortsatte idag när vi i gryning körde ut 53 nm mot Hannibal bank. Väl där ute märkte vi ganska snabbt att aktiviteten var låg och mycket riktigt så hände ingenting de första timmarna. Vid lunchtid hade vi fortfarande inte en fisk i båten och begav oss istället mot Montosa. Tyvärr märkte vi av samma sak här. Vi valde då istället att gå nära land på Montosa och köra chumbait och popper. Jimmy landar helt plötsligt en jack cravelle, sen en till och en till och helt plötsligt lossnar det för alla. Under en timmes tid landar vi 17 fiskar, en hel hög jack cravelle som kämpar något helt otroligt, ett par rainbow runners i fina format, två mullet snappers och en rock snapper. Inga monster men ett riktigt roligt fiske. Vi har som vanligt också några tokhugg som givetvis gick förlorade.

I morgon är det sista fiskedagen och sannolikt blir det inshore fiske.

Bra fiske i Panama dag 2

Efter gårdagens fina fiske efter tuna runt Montosa bestämde vi oss för att köra samma repa en dag till.
Vi konstaterade snabbt att fisken gick djupt och redan efter en liten stund stod alla med vars ett speed-jiggin spö i handen. De tog inte lång tid förrän jag själv hade djupt spöböj och kapten Sergio bara skrattade och sa att jag nu hade ett smärre helvete framför mig. Fisken högg på ca 30-40 meters djup och inledningsvis så fick jag in lite lina och trodde att det var en normal fisk. Det visste Sergio att det inte var.  Snabbt vändes fighten till fiskens fördel och trots riktigt hård press så förlorade jag mer och mer lina. Jag kände mig dock maximalt laddad och var beredd på att hålla på riktigt länge. När Sergio menar stor fisk, då är det stor fisk. Vi har fångat blue marlin på 650 och tuna på 220 pound med honom tidigare. 15 minuter är allt vi får tillsammans, därefter går fisken segrande ur striden och mitt flyt för dagen är brutit.

Däremot så flöt det på för Lenny och Dan Banan resten av dagen.De fångade två tunor var i vikter mellan 50-75 pound. Under dagen kom även en liten red snapper upp samt en mindre mullet snapper.
3 av 4 tonfiskar fångades på speedjigging och den sistnämnda på mete med bluerunner.

Costa Rica

Fisket är inlett med Lenny, Tigern från Jaffna och Dan banan. De två första dagarna fiskade vi i södra Costa Rica med siktet inställt på sailfish och marlin. Resultatet lät inte vänta på sig. Första dagen var fiskarna verkligen i stöten och vi hade totalt 12 races av sail och en av marlin. Vi lyckades endast kroka och landa tre av sailfishen. Tigern från Jaffna inledde och fångade som sitt livs första fisk en sailfish på 80 pound. Inte långt senare fångar båda jag själv och Dan fiskar i samma storlek. När det är Lennies tur dyker en marlin på 400 pound plus upp. Aggresiv som satan själv attackerar den våra beten 5 gånger och far som en vilde från den ena sidan av båten till den andra. Vi har fisken bara 7-8 meter bakom båten och ser den så väl. Tyvärr så hugger den varje gång på fel bete, dvs på teasern. Surt som fanken.

Dag två i Costa Rica var en katastrof för alla fiskande båtar. Nattens åskoväder/monsun hade ändat på alla förutsättning. Vi hade tre races och noll landade.

Idag fortsatte vi vårt fiske i Panama och Dan Banan fick inleda redan efter en timma med att landa en grym tuna på 90 pound. Vi var mitt i crazy frenzy tuna för första gången i mitt liv, med en liten skillnad, fisken var där men ville inte nappa. Lenny lyckades dock under dagen fånga ytterliggare en tuna på 75 pound.  En av fiskarna fick vi på live bluerunner och på speedjiggen. Våra Poppers struntade fiskarna högaktingsfullt i.

På eftermiddagen landade även Dan Banan en fin Cubbera på 35 pound på chumbait. Brände själv garanterat också en cubbera på samma ställe. Tigern satte ytterliggare ett nytt pb genom att landa en mullet snapper på 10 pound.

Underbart väder och sashimiparty i båten redan vid lunhtid.

Oscars dykfilm från Coiba

Har nu varit hemma från Panama i en vecka. Det tog nästan en hel vecka att bli av med jetlagen, men
nu är man med i matchen igen.  Det var Oscar som filmade genomgående på dyken och det är  också
han som har redigerat filmen. Vi fick i princip se allt man kan önska sig under våra dyk på Coiba och jag tycker att Oscars fått med en hel del av det på filmen.

Fiske Hannibal Bank-Inledning på 2015

Man får hoppas att 2015 inte fortsätter på samma sätt som vårt fiske börjat. Vi har nu avverkat 3 av 4 fiskedagar och jag har aldrig haft så dåligt fiske när jag varit i Panama på någon större fiskecamp. Dag 1 var nästan godkänd(ja vi har höga krav). Första fiskedagen fångade vi 5 dorados alla i vikt mellan 20-30 pound. Vi tappade ytterliggare två dorados och hade kontakt med 3 marlinfiskar. Trist nog ville marlinen inte hugga utan lekte istället brännboll med våra levande beten. Dagens höjdare som jag varit med om tidare var när gasten tappade dagens första dorado från huggkroken innan den var död. Då gäller det att flytta sig. Ett blodbad utan dess like och en förbannad kapten blev slutresultatet av den fadäsen.

Dag 2 var en fullständig katastrof från början till slut. Vi måste tillägga att vi under våra 4 dagars fiske här lägger 100% fokus på big game, vilket i grova drag innebär marlin, sailfish, tuna och dorado. Någon kort avstickare från huvudplanen har vi dock gjort när tålamodet har gett vika. Eric fick känna på hur ett marlinhugg är. Vid två tillfällen under dagen högg delfinerna våra beten och när detta sker så vet vi faktisk inledningsvis inte vad det är som har huggit, så det är största allvar. Nu har Eric överlåtit sin tur att ta nästa marlin till Oscar. Vi körde lite chumbait på eftermiddagen, men det var riktigt dålig fart på fisken. Oscar lyckades fånga en mullet snapper av mindre modell. Vi lämnade Montosa vid 15 tiden och det var smöråkning i 7-8 distans. Sen från ingenstans och på ett par minuter blåste det upp till 15 m/s spikrak motvind. Då är det kul att ha 36 distans kvar!!!! Trots vår 12 meters båt fick vi under 10-15 sjömil krypa fram 5-7 knop. Vågarna som värst gick upp mot 4 meter. Hemresan tog 4 timmar och vi blev våta, men inte frusna.

I morse var vi revansch sugna. Kapten ville dock inte ge sig ut till vare sig Montosa eller Hannibal efter gårdagens storm. Han menar på att vinden brukar hålla i sig någon/några dagar. Vi har därför fiskat utmed kusten upp mot Costa Rica. Utmed kusten innebär att vi inte varit längre ut än ca 20 distans. Vi hade ett klockrent marlin hugg på morgen på en av våra conaheads. Så klart så satt den
inte. Efter lunch tog vi en dorado på trolling. Sista timmen trollade vi med bonitos och hade ett par
påslag av cubbera snappers, men inga marlin. Till slut så avslutade vi med lite chumbait igen och Oscar fångade en vitfenad revhaj på ca 15 kg. Han fick även en rainbow runner.

Nu har vi bara en dag kvar. Om vindarna tillåter så fullföljer vi vår satsning på stor fisk och kör antingen till Hannibal bank eller Montosa imorgon. Sen är det semester så vi kan vila upp oss lite.

Dykning på Coiba-Avslutning på år 2014

Då var tre dagars dykning på Coiba avslutad. Jag har varit lite orolig inför dykningen då Oscar hade lite tryckutjämningsproblem när vi var på Malta i somras och att jag visste att det eventuellt skulle bli några dyk som var på platser där vi skulle behöva tumma på 18 meters regeln. Min lilla oro skulle visa sig vara obefogad. Oscars tryckutjämning fungerade utmärkt i 6 dyk, därefter kom ett dyk där det låste sig, men bara en två timmar senare så var Oscar med på dyk 8 och avslutningsdyk 9. Dagen innan dykning fick vi snorkla med en valhaj. Några fler valhajar blev det tyvärr inte på dykningen, men vi hade andra hajar på 8 av 9 dyk. Vi hade mer eller mindre stora sköldpaddor på 7 av 9 dyk. Vi hade stingrockor och nej jag skall inte rabbla alla arter, den som är intresserad får väl kolla in våra loggböcker.  Sista dagen fick vi se två knölvalar. Sikten låg mellan 15-20 meter. Eric snorklade en eftermiddag när vi hade " after dive" på en strand. På 10 minuter fick se 3 hajar en sköldpadda och mängder med annan fisk. Våra dyk förutom eventuellt dagens tredje dyk låg generellt alltid djupare än 23 meter så vi har fått tumma en del på reglerna. Vår divemaster som jag har dykt med tidigare hyser jag dock stort förtroende för, så det har känts tryggt och bra att ta ut svängarna. Våra  två djupaste dyk låg på 30,5 respektive 29 meter. Inramningen, att få bo ute på Coiba, med den fantastiska service som dykskolan erbjuder är nästan halva grejen. Att efter varje dyk åka till en ödestrand och läsa en bok och ladda upp med lite fika inför nästa dyk i detta orörda område är någonting som jag aldrig kommer glömma. Precis som jag trodde så hamnade Martin Falklind och hans dotter i vår dykgrupp så det har blivit en del fiskesnack kan man säga. Martin och Oscar skall vara glada att de inte har blivit uppätna av en haj. Tillsammans med varsin go pro kamera i handen har det avancerat närmare och närmare hajarna för varje dyk. På sista dyket var de båda nästan på väg att stoppa in kamerorna i munnen på hajarna.