Valhaj

å så några bilder till

Ännu fler bilder...........

Fler bilder från Inshore fisket.

Stabilt internet igen

Första dagen vi kom till Santa Catalina var vi ensamma på hotellet och ensamma om den dåliga internet uppkoppling. Så fort fler gäster anlände så blev linan för smal.
Igår försökte vi gå till ett annat hotell för att skypa och koppla upp oss, men ett 11 timmar långt strömavbrott grusade våra planer.

Vi inledde med en dags vila på hotellet i Santa Catalina. Bara ligga vid poolen och dricka drinkar och läsa bok. Nice!

Dag två så hyrde vi en båt och åkte på en eftermiddagstur med snorkling och fiske. Blåste lite väl
mycket för båda aktiviteterna så det var väl halvlyckat.

Dag tre i Santa Catalina så inledde vi fisket med vår franska guide Jean-Luc och hans Spanska gast
Carlos. Oscars spanska hjälpte oss föga, men min egen spanska, franska och teckenspråk,  gjorde att
vi trots allt kunde förstå varandra ganska väl. Jean-Luc är den enda guiden i  området och han verkar ha ett gott rykte i byn. Santa Catalina är en riktigt mysig by. Här finns några hundra bofasta och ungefär lika många turister, mestadels backpackers. Alla känner alla och det tar inte många dagar innan du själv känner bagaren, han som fixar bensinen fiskegubbarna på stranden någon surfare etc.

Nåväl tillbaka till fisket. Jean-Luc är ett billighets alternativ, han har ingen stor fet amerikansk trollingbåt med allt vad det innebär. Således har vi inte begett oss till ut till Montosa, Hannibal eller Isla Jicaron. Detta spar vi till lite senare. Vi har dock ända varit väldigt långt från campen. Vi har haft gångtider på 1-2 timmar enkel resa varje dag. Fullservice med mat och dryck ingår. Eric har druckit Cafe au lait med socker varje morgon på väg ut.

Fisket första dagen som vi bedrev österut mot ön Isla Cebaco var katastrof dåligt. Vi poppade och trollade hela dagen och jag lovar att det inte var något slöfiske. Utgång 06:00 och i hamn 17:00.
Vi hade förutom lite betesfisk endast en vettig fisk på hela dagen, en Pompano/Pompado på en tre-fyra kilo som Oscar fick. Det ända roliga med det var att jag aldrig sett en sådan förut. Dessutom
var det nästa ingen annan aktivitet.

Dag två var desto bättre, vi gick två timmar österut förbi Isla Cebaco och följde därefter faslandet ut mot Parque Nationa Cerro Hoya. Fisket blev nu betydlig bättre. Först fick Eric en fin spanish makrill
på trolling, gissningsvis 3 kilo. Vi fick 3 stycken fina blue Jacks på ca 3-5 kilo styck och en snapper på ca 2-3 kilo. Vi hade en jäkla otur med de stora, eller så är det så att de är så svåra att få på popper.
Oscar missade två Cubberas och minst en Rooster. Jag själv tappade en stor rooster som var på, men
som i ögonblicket efter gick ner i revet och linan gick av. Det var bara max en meter djupt där den högg över en klippa. Surt som fan.

Sista dagen gick vi Nordost mot Coiba/Darien provins. Vi fiskade precis kring gränsen till parken, nära ett dykställe, Wahoo rock/Buffet. Snabbt på morgon innan ens vi fiskat i två timmar hade vi fångat fyra blue jacks, varav två i fantomformat en runt 17 pound stycket och en runt 15. Även de
andra två var riktigt stora. Oscar har någon stor cubbera som följer men inte hugger. På eftermiddagen tappar vi dessutom 4 stora barracudor i tio kilos klassen. Uppenbarligen väldigt svåra att kroka ordentligt.

Igår kväll åt vi middag på en pizzeria som är känd i hela provinsen. Den heter Jamming. Vi har själva letat efter den och även träffat andra som letat efter den. Igår hitta vi den!! Precis intill vårt hotell(ja lite som Pepes bodega i sällskapsresan). Anledningen att vi hitta den igår var att det var strömavbrott.
Men på Jamming lyste det eftersom de gör stenugnsbakade pizzor i vedeldad ugn. Sanslöst goda pizzor inmundigades i trädgården som var helt upplyst av stearinljus. När vi kom tillbaka till vår hotellbar, träffade vi den första svenskarna på resan. Martin Falklind med dotter nyanlända till hotellet efter 2 dagars fiske med Panama Big game fishing club. På två dagar hade de fått tre black marlin. Första dagen hade de haft 6 påslag, varav samtliga tappades. Tuff start!! Dag 2 får de 3 hugg och alla landas. Först en till dottern på 16 år som fick en på 450 pound. Sedan en till åt Martin på  450 pound. Den sista överlämnade de åt kapten. Denna vägde 500 pound. Alla huggen föll utanför Montosa. De började fiska med hela bonitos bägga dagarna, men när inte det funkade gick man över till Conaheads och alla huggen föll på conaheads. Lustigt nog så skall Martin och hans dotter med på samma dykresa till Coiba som vi. Vi verkar dessutom båda ha samma divemaster så vi får nog möjlighet att prata mer om fiske när vi är där.

Vädret är fortsatt stabilt, även om det för en gångs skull är lite disigt idag. Mao riktg high season. Har endast haft ett monsunregn en kväll under de två veckor som vi snart har varit här. Maten är grym och naturen runt Santa Catalina och Coiba är magisk. Jag vet inte hur många öar och stränder vi har varit vid och allt är orörd natur. Inga båtar, inga hus, inga människor, bara storslagen natur.
När vi fiskade dag två så fick vi möte när vi gjorde en förflyttning mellan två fiskeplatser. Jäpp, valhaj igen. Jag och Eric var riktigt snabba på med cyklopen men vi hade inga simfötter med oss så det var svårt för oss att följa valhajen när den dök neråt . Nåväl, Eric fick 30 sekunder snorkling på ett par meters avstånd och Oscar lyckades få en halvtaskig video med go pron. Delfiner och sköldpaddor ser vi dagligen. Igår såg vi två stora sköldpaddor som parade sig.

Sitter nu på ett coolt hotell på en hög kulle. Utsikt ända bort till Coiba vid klart väder. I morgon bär det av till Coiba och 3 dagars boende där. Nio dyk skall vi också göra. Skall bli så spännande. Tyvärr är Oscar lite förkyld(hur det nu är möjligt att bli här nere) där vi ständigt ligger på 30-40 grader. Jag har inte frusit en gång. Hoppas att förkylningen släpper och han kan vara med.

Fler bilder

Sailing Las Perlas

Tidigt i morse anlände vi med vår segelbåt till Panama City och inloppet till Panama Kanalen.
Vi hade då seglat 170 sjömil och nått så långt västerut man kan i Pärlöarna. Sista utposten innan
Galapogos Öarna. För många så blir dock mynningen i Panama Kanalens västra sida, den sista utposten. Här ligger många segelbåtar och gungar öde och övergivna vid en boj. Seglarna får helt
enkelt stora nojan när de kommer hit och inser att de har tre veckor till havs innan de når Tahiti.
   Vi gick på Fare Moana för några dagar sedan och har sedan seglat genom den 130 öar stora ögruppen. Redan i början av seglingen enades vi om att lämna de 10 bebodda öarna därhän och fokusera på de obebodda delarna. Här bjuds på fantastisk natur och ett brett djurliv.
   Under seglingen ankrade vi upp vid ett flertal olika öar. Där ägnade vi bland annat tiden åt fiske, snorkling, äta god mat och att bara ligga och slappa med en bra bok i handen. Vår kapten Pascal, visade sig inte bara vara en bra skeppare, utan också en grym kock. Frukosten var en typ trerättersmeny. När du kom till bords var kaffet, fruktbrickan och den färskpressade apelsin/passionsfruktsjuicen där. Sen fick man välja omelette, scambled eggs, stekta ägg, bacon/ham mm. Barnen valde alltid crepes(not pancakes) med nutella eller socker med citron skal. För den mer erfarna så tog man typ omelette först och sedan sköljde man på med några goa crepes. Resten av dagen fortsatte i samma stil. Vår Franska kock(och kapten) lagade mat från 06:00 till kl 21:00 varje dag. 2-3 rätter både till lunch som middag var regel utan undantag. Han lagade Fransk mat med touch från världens alla hörn, Indiskt, Creol, Caribbisk. Jag var imponerad av stackars Eric som väl aldrig har sett röken av mer än max 20% av maten vi åt. Men han käkade faktiskt det mesta och jag förklarade för kapten att han faktisk varit allergisk mot grönsaker sedan han föddes.........
Snorklingen var riktigt bra, Ogge lyckade fånga en Jack Cravelle på popper på 10 kilo som var minst lika stor som Jimmys i Panama. Tyvärr fick vi inget foto på den då vi fångade den från vår dingy. Jag var livrädd att sätta krokarna i gummibåten och höll firren runt stjärtspolen långt utanför båten när vi krokade av den och när krokarna väl var loss så kunde jag inte hålla den när den ville jäklas med oss.

På kvällarna spelade vi kort eller tittade på stjärnorna. Jag har en deal med vår kapten, vi skall göra
ännu coolare saker tillsammans om några år. Regnperioden verkar vara helt över. Sedan vi anlände
har inte en droppe regn kommit och under seglingen var det snarare för varmt än för kallt. Tempen
låg normalt mellan 32-36 grader, men toppade någon dag över 40.

Nu sitter vi på vårt hotell i Santa Catalina och har precis avnjutit en god middag. Det riktiga fisket börjar på julafton och vi har nu två dagar framför oss som inte är planlagda. Spännande, vi får se vad
som händer.  Det är något svalare här än i Panama, vi har kanske 23-24 grader nu på kvällen och för
första gången på ett tag så är man inte svettig.

En dag i Panama City

Resans början

I lördags natt lämnade vi Bjärred. Resan till Miami gick bra även om resan var väldigt lång. Från dörr till  dörr 26 timmar, men å andra sidan så funkade allt bra och biljetten var billig. Det var inte så dumt
eftersom ett av målen med Miami var shopping och den blev dyrare än vad jag hade tänkt mig.
Vi besökt på söndagen ett av de större shoppingcenterna, Dolphin Mall och här förstår man nu vilket
sjukt konsumtionssamhälle vi är inne i. Hur som helst så var alla nöjda med shoppingen och vi gick där en hel dag. Lite samma känsla som att vara på ett kasino. Man skall inte se ut och tiden och pengarna skall bara rinna iväg. Ända skillnaden är att det serveras mindre alkohol på ett shoppingcenter jämfört med ett Casino.

Söndagen inleddes med en "nice" frukost på ett soligt Ocean drive. Vi sprang naturligtvis in i
en kändis där, måste vara ett av de säkrare korten om man är intresserad av sådant. I detta fall
var det Serena Williams som stod ansvarig för någon sorts "ultimate running" tävling som utspelade sig på beachen.

På kvällen tog jag och grabbarna en joggingtur utmed Ocean boulevard och avslutade sedan på
en av Miamis bästa Cubanska krogar. Check på den, det var första gången jag åt cubansk, men inte
den sista. Olika scampirätter, steakes inmundigades med Mojito.

Vårt hotell Paradiso hotel på South beach var också kanon.

Igår måndag fortsatte vi till Panama City och landade vid två tiden på eftermiddagen efter en 3 timmars flygning. Vi bor på riktigt sjysst hotel och slappade vid poolen under eftermiddagen.
Jag och Oscar gick och snyggade till oss en barberare. Jag fick en rakning på klassiskt maner och Oscar blev klippt.
Senare på kvällen tog vi taxi ner till fiskmarknaden i hamnen och käkade spännande och helt nya fiskrätter på de lokala smårestaurangerna. Cevichen var grym.

Vaknar fortfarande tidigt på morgnarna och det ger oss möjlighet att hinna med en hel del.
Nu skall vi äta frukost och sedan åka iväg och kolla på Panama kanalen.

Imorgon är det avfärd för vår segeltur.

Open Water certifiering på Malta.

Den 10 Augusti begav sig hela familjen till Malta. Som vanligt när jag är ute och reser så strulade det med flyget och vi blev tvungna att mellanlanda på Sicilien då det var strömavbrott på Malta.
Ett tag så det så illa ut, att vi skulle bli tvungna att åka tillbaka till Köpenhamn, men i sista stund, efter 5 timmar kom strömmen tillbaka på Malta och vi kunde flyga de resterande 10 milen som återstod. De första fem nätterna bodde vi i en liten stad på nordväst sidan av Malta  som heter Bugibba. Vi hyrde en enkel lägenhet med tillhörande takterass. Oscar & Eric startade redan dag 1 sin dykutbildning som hade förberetts på hemmaplan med en hel del teori utbildning. Efter 4 timmars check på vad jag hade lärt barnen och Padis teoriprov var de snabbt godkända vad gällde teorin.

Tyvärr fick pojkarna inte den svenska dyklärare som jag planerat att de skulle dyka med, utan istället en tysk lärare som inte borde ha varit lärare i något ämne alls, speciellt inte för barn. Jag kände inget större förtroende för denna lärare och därför bestämde jag mig att jag inte skulle dyka på egen hand alls utan istället vara med på barnens alla dyk. Det var en fantastisk upplevelse att se killarna på utbildningsdyken och jag kunde själv träna grundläggande dykövningar under tiden som pojkarna
gick igenom alla övningar. Så här i efterhand kan man väl konstatera att de har lärt sig dykning den hårda vägen och att det kanske är något gott med det. När väl utbildningen väl var klar och det var dags för fun dives så var divemastern inte speciellt delaktig. Barnen fick rigga all utrustning själva, såväl inför första dyk som inför påföljande dyk någon timme senare. Han gjorde ingen säkerhetskontroll på någon av barnen innan dyken började och var inte ens i närheten av oss när vi påbörjade nedstigning. Vi gjorde två fundives med dykskolan och båda dyken var enligt mitt sett att se på det advanced dives. Vi höll oss ganska väl till djupreglerna och var väl som djupast nere på 23 meter, men det jag inte visst om när vi gjorde dyken var att det var grottdyk och att vi vid något tillfälle var minst 25 meter in i en grotta utan minst möjlighet till att göra en direktuppstigning. Detta bryter mot Padis alla regler vad gäller open water dykare. Jag kan tycka det är skit samma om du är på 18 eller 24 meters djup på ett dyk som håller 50 minuter, men att dyka i sådana grottformationer som vi gjorde var långt över gränsen för vad Padi tillåter. Nåväl allt gick bra och dyken var sjukt coola, men jag var ändå lite nervös på båda dyken. Båda dyken utgick från kusten, den ena från ett så kallat blue hole(Gozo blue hole, se filmer på youtube) och det andra från Inland sea, där man dyk från en insjö 200 meter inåt land, under en 100 meter hög klippa. När vi väl kom ut från grottorna var man
ute vid de stora branterna och där fick vi se tonfisk jaga i ansjovisstimm. Coolt.

De sista tre nätterna bodde vi på en ö norr om Malta som heter Comino. Ön är liten och här finns bara ett hotell. På ön finns Maltas kanske största turistattraktion, the blue lagoon. Den är fantastiskt vacker och här är lite rolig snorkling både vad gäller småfisk och grottor. Kommer man ner till lagunen innan klockan 09:30 på morgonen så kan man tro att man är i paradiset, likaså om man kommer ner efter kl 17:30. Men däremellan kan där vara 2-5000 människor på besök i den ena båten värre än den andra. Turism i kubik.  Stora katamaraner som lägger an och håller igång dieselmotorn hela dagen för att
a/c på båten skall funka för de som vill stanna under däck.

Vårt hotell låg på andra sidan och där var det helt fantastiskt. Hotellet, poolen, maten och läget var helt underbart. Vi hade också en dykskola på hotellet och äntligen fick vi träffa sådana dykmänniskor som jag är van att träffa.
 Vi gjorde vårt avslutande dyk på Comino. En öststysk minssveparbåt på 54 meter blev vårt mål. Vraket låg på ca 20 meter på kritvit sandbotten och vi fick se såväl muränor som stingrockor på detta sista dyk och vi hade en sikt på 25 meter vilket är riktigt bra.
 Cecilia och Johan hade det också kanon på resan och vi hann med att göra en massa andra saker gemensamt också. Tex så plockade vi cactusfrukter med oss hem så nu sitter man här med taggar i händerna överallt. Cecilia brukar ju dyka med mig, men det gick tyvärr inte nu då vi väntar barn.
Det fick istället bli lite snorkling och den var helt ok om än inte över sig bra.

Sammanfattning av gösfisket sommaren 2014

Det blev inte så mycket med bloggandet under gösfisket i år, faktiskt bara ett inlägg.

En summering måste jag dock göra. I vanlig ordning var fisket mycket bra. Vi tog under 10 nätters fiske ca 25 gösar, vilket blir ungefär 2,8 gösar per kväll. Antalsmässigt har fisket varit bättre än tidigare år. Storleksmässigt har vi också fått ungefärlika många stora som tidigare år, men vi har helt plötsligt även börjar få smågösar på1-4 kilo på nattfisket, något vi aldrig fått tidigare. Smågösarna har förut endast behagat nappa på dagtid och jag kan inte minnas att vi fått gös under 4 kilo nattetid.

Temperaturen i vattnet denna fantastiska sommar har legat stadigt runt 21-25 grader och i år har det väl snarare varit så att det varit för varmt för fisken än för kallt.

Totalt fick vi 9 gösar över 4 kilo. Av dessa var 6 över 5 kilo. Årets två största gösar vägde båda 6 kilo och vi hade även en gös på 5,7 kilo.

Vi fick även en del gäddor och några aborrar men inte i några storlekar att prata om.

Dag 1 gösfiske.

Igår kväll inledde vi årets sommarfiske. Vattentempen är bra med temperatur över 21 grader i sjön.  Svåger Erics båt fick på eftermiddag en gös på 2 kilo, men körde sedan boom på kvällen/natten. Vi själva fiskade bara på kvällen då kvällen bjöd på ganska svaga vindar men tyvärr lite småkyligt. Vi bröt vid 02:00 tiden då vi började känna oss lite trötta. Två gösar på  3,3 kg och 1,8 kilo är knappas något att jubla över, men det är bättre än inget. En mindre gädda fick vi också under de 4 timmar vi fiskade. Vädermässigt ser det lite mindre bra ut de kommande två kvällarna, men sedan kommer såväl högsommar värme som svaga vindar.

Eric fångade en mört på 510 gram när han Jerk fiskade på eftermiddagen. Den kunde inte motstå en skitmört.

Ännu fler bilder-Alla bilder tagna av Dan Becirov