Vaknade vid 04:00 av ett megaregn. Trots öronpropparna dånade regnet genom taket. Blev lite orolig över hur ovädret skulle påverka dykningen. Tills frukosten hade dock regnet slutat och vi åkte ut på vår dykning enligt plan. Lagom till första dykpositionen så kom också solen. Dykningen sker vid en stor ö som ligger ca 10-12 distans ut från fastlandet, ön heter Cano Island och är sist utposten innan Cocos Islands som ligger 500 km ut i havet. Min dröm hade varit att komma ut till Cocos, men vi pratar då om liveaboard i minst 5 dagar och det var inte lösbart i den konstellation som vi åkt i, det har aldrig varit aktuellt, utan någonting vi får ta om ett par år då barnen är lite äldre. Hur som helst, när man är vid Still havet blir man sällan besviken. Första dyket som var ett lite snällare dyk för att kolla att alla var med på noterna, gick ner till 21 meter och var mycket bra. Vi såg sex white tip reef sharks varav någon var riktigt stor. Vi såg även sköldpaddor och mängder med annan fisk. Alla i gruppen var duktiga och fick följa med på nästa stopp som var betydligt mer strömsatt, kuperat och med smala klyftor. Ett av mina bästa dyk någonsin, trots att vi inte såg någon riktigt stor haj, val eller rocka. Fantastiskt vackra koraller, enorma stimm av snappers och jacks, vi pratar om stimm med 1000 tals fiskar som ser ut som ihopackade sardinstimm när sailfish och delfiner jagar. Vi såg fler hajar, eagle rays, wahoo, ett 10 tal cubbera snappers i megaformat, blue jacks, muränor, redsnappers, yellow snappers.
Varje vecka så ser man vid denna position, El Diablo, hammerhead eller bullshark, men tyvärr inte idag trots optimal förutsättningar. Kanske tur i oturen, så att det finns något kvar att dyka och resa efter.
Efter de båda tuffa dyken så åkte båten in på den vackra ön och det dukades upp till en enkel men oerhört välsmakande måltid. Det blev också tid att sola och bada en stund här.
Rolf & Monica var glada att se oss när dykbåten återvände vid 14:00 tiden. Då var det bara för mig och Cecilia och slänga på simfötterna igen och snorkla med barnen utmed kusten.
Efter avslutade snorkling så samlades alla på vår klippa och vi drack cuba libre och spanade på papegojor.
Jag saknar en del vänner hemma, men jag längtar inte hem(jag skall utveckla detta mer längre fram). Vi har lekstuga här varje dag, man är ett pånyttfött barn, äventyren bara ligger där framför dina fötter och jag vill bara inte sluta leka. Vi skall till Norge i september, men det är hög tid att börja planera för kommande äventyr och att Stilla havet är inblandat även nästa gång är ingen högoddsare.
Vi har genom åren träffat många människor på våra resor och av dem som har varit runt och framförallt dykt mycket så har ett mönster framträtt. Tahiti och atollen Rangiroa är unik i världen, förmodligen världen bästa dykställe och sannolikt då också ett "ganska" bra fiskeställe. Vi var där 1997 i två veckor och jag har längtat tillbaka dit var dag sedan dess.
Är helt slut nu, kl är kvart över nio på kvällen och det är sällan vi är uppe längre då vi oftast går upp mellan 5-6 på morgonen.
I morgon är det big game fiske, blir hämtade 07:00, vågar inte ha några förväntningar, men i mina drömmar i natt så kommer det garanterat att hoppa några blue marlins på min inre näthinna.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar