Beauty är till salu.

Nu har beauty gjort sin sista tur för team beauty. Oscar & Eric är så stora nu att vi behöver en större båt när det blir tal om övernattning. Dessutom kommer lillbrorsan Johan förmodligen också att vilja
följa med inom en snar framtid.

Båten ligger ute på blocket.se

Länk:     http://www.blocket.se/lund/Galeon_660_WA_Trolling_familjebat_43436389.htm?ca=23_10&w=0&last=1

Sammanfattning Havöysund 2012

 Hemma igen efter en vecka i Havöysund. Hela veckan präglades av dåligt väder. Första kvällen när vi kom upp var det dock  fint väder och vi begav oss direkt mot Rolfsöya för att fiska i vikarna där. Resultaten lät inte vänta på sig och första flundran var landad redan efter 10 minuters fiske.  Den lyckliga fångtsmannen var föga överaskande Martin, som länge sökt denna art till sin meritlista. Flundan var som nästan alla Martins kommande flundror under veckan runt 100 cm och väger då upp mot ca 13,5 kg. Efter två timmars njutbart fiske och ytterligare någon mindre flundra kom vinden som kom att prägla resten av veckan. Härefter fick vi fiska nära kampen under större delen av veckan. Som vanligt levererade Garpeskär ett antal flundror. Däremot gick vi bom en heldag på östkanten av Hjelmsöya. Dagen efter detta gick vi i tvivelaktigt väder åter över till Rolfsöya. Vågorna var säkert 2-4 meter höga men det var långa fina långa böljor så det gick trots allt bra. Under denna tur landade vi 3 flundror upp till 100 cm.Natten mellan söndagen och måndagen hade vi dock  en vindvändning, som gav oss möjlighet att gå på långtur. Vinden la sig helt kl 04:00 i vi begav oss då mot Söröya. Dyningen efter allt blåsande var inte mild och vi fick gå 27 distans i en grym dyning. Väl framme lät dock inte resultatet vänta på sig och vi landade på ett par timmar 3 flundor mellan 75-100 cm. Även alla andra båtar fick bra med fisk under huggperioden vi hade här. När strömmen dog ut flyttade vi 10 distans söderut till lårviken. Här kom bara upp en fisk som var under måttet i de fyra båtar som gick hit tillsammans.

När jag har jiggen uppe i båten får min båtkompis Przemek på en torsk i 3 kgs klassen. Jag följer hans fisk när den kommer upp till ytan och bakom hans torsk glider en flundra i 60-100 kilos klassen upp.
Jag var otroligt snabbt nere med min jigg en meter under vattenytan mitt framför nosen på fisken. Nu blir det åka av tänkte jag, men flundran ville annat och struntade i min jigg. Snacka om fiskefrossa.

Ny flytt 15 distans ner mot Rekordviken och Pluggen, säkra ställen för flundra. Här fick vi bra med fisk i fjor. Efter tre timmars nötande i fyra båtar gav vi dock upp, borde kanske ha inväntat nästa huggperiod men det gjorde vi alltså inte. Vidare 10 distans till Lysgrund. För stark vind, så här kunde vi inte heller ligga kvar.

Sista stoppet fick bli Reinöya och här fick vi lä och fina drifter. Efter bara ett par minuter får jag ett vrålhugg. I hugget noterar jag att jag glömt spänna bromsen efter senaste fighten, vilket medför ett dåligt mothugg och att jag missar fisken. Bittert värre då jag kände att detta kunde ha varit veckans hugg. Bara ett par minuter senare får Marjan ett bra hugg och efter 10 minuters fight har vi landat en 27,5 kgs flundra. Lyckan är total och Marjan har ett nytt pb.

Jag får dock en ny chans. Vrålhugg minuterna efter och jag känner direkt att vi nu är i kontakt med en ännu större fisk. Kampen tar ca 20 minuter trots att jag lägger så mycket press på fisken som jag bara vågar. Prylarna är dock dimensionerade för den här typen av fighter så man kan säkert lägga på ännu mer press.

Fisken mäts till 130 cm och vägs i hamn till 33 kg. Nytt pb för både mig och Marjan.
Härefter hinner även Martin nypa ytterligare en flundra på ca 100 cm.

Under dagen körde vi 100 distans i tuffa väderförhållande så vi var trötta när vi klara med
rensning. Vi orkade inte göra middag själva och tog istället en middag i restaurangen med Uffe och några andra gäster på campen.


På tisdagen vår sista fiskedag blåste det återigen hårt men vi kunde inte låta bli att åka ner
till Reinöya igen efter gårdagens fina fiske. Martin landar ytterligare 2 flundror runt 100 cm, sen dör fisket ut.  Vi flyttar oss mot några grund norr om Reinöya tillsammans med guidebåten. Efter två drifter ger vi upp och kör mot Latöya med här händer inget mer. 5 minuter efter att vi lämnat guidebåten lander de två flundror på 135 och 127 cm. Man skall inte flytta sig så jäkla mycket.

När jag summerar resan konstaterar jag att det är det sämsta väder jag någonsin haft i Norge. Detta
till trots har vi haft trevligt i båten med våra nya Polska vänner Marjan och Przemek. Vi fick totalt 17 flundror upp i vår båt(samma som i fjor). Jag själv och Martin fick 5 var medan Marjan fick 4 och Przemek 3. De två största fiskarna vägde 33 respektive 27,5 kg. Vi hade ett dubbelhugg och dubbeldrillning en dag när vi var på Rolfsöya. Jag är övertygad om att vi haft minst 10 flundror till
om vädret varit till vår fördel. Antalsmässigt var vi en av de båtar som fiskade bäst. Vi kan inte vara missnöjda på något sätt med storleken heller. Det kom upp 5 flundror som vägde mer än 50 kilo under veckan. Veckans största mäte 161 cm. September är den bästa månaden för stor hälleflundra, inget snack om den saken.

Alla mina flundror tog på Savegegears Cutbait i blå färg. Alla Martins flundror tog på Colafärgad stormgigg. Marjan fick många på mete med död makrill. Det viktigaste är nog att tro på vad man själv gör. Fiskade en hel del med flatmatt, men har ännu inte fått något på detta bete.

Nu är vi åter hemma och jag hoppas att hinna med någon trollingtur i Simris innan höststormarna tar greppet.

Havöysund here we come

Årets Norgeresa närmar sig med stormsteg. För fjärde året i rad, så är  siktet inställt mot
Havöysund. Jag gillar verkligen denna destination då det ligger skapligt väderskyddat och
man kan nästa alltid komma ut och fiska, även om det ibland inte alltid blir på de hetaste
ställena. Jag och Martin reser upp den 5 september, den absolut hetaste tiden på året för
hälleflundra både vad gäller antal och storlek.

Det är just vad undertecknad och Martin behöver jobba på. För egen del har jag uppskattnings-
vis fått 25-30 flundror, men den största i båten är på blotta 25 kg. Har de sista två åren tappat
stora hälleflundror efter en stunds kamp. Det börjar minst sagt bli dags för en större flundra nu.

För Martins del så behöver han slipa lite mer på antalsfronten. Jag skall inte gå in på
hur många flundror han fått upp på sina Norgeresor, men bli inte förvånad om hans första
flundra väger över 100 kilo. Periodvis kan den killen ha lite flyt ibland.

Tyvärr så skall Oscar & Eric inte med upp i år. Deras kvot för hur mycket man får vara
borta från skolan är redan fylld efter vinters Costa Rica resa.

Storgös på löpande band.

Just nu känns det som om  mitt inlägg kommer att låta som gäddpajasarna(se www.gaddpajasarna.se), en helt sjukt rolig blogg. Men låt gå.

Nu drar vi gös på löpande band. I lördags landade Fred en gös på 5,3 kg som vi tyckte var gigantisk.

I förrgår efter att ha korrigerat en del i vår fisketeknik kontrade Oscar med att landa en gös på exakt samma vikt, dvs 5,3 kg. Vi tappade även en gös denna kväll. Igår hade temperaturen i vattnet kommit upp ytterliggare efter de varma dagar som vi nu haft. Enligt lokal expertis här uppe så skall temperaturen vara över 17,6 grader för att göstrollingen skall vara bra. Igår kväll när vi gick ut hade vi 18,4 och vi gick under natten aldrig under 18,2. Vi körde ut 200 meter från vårt eget brygghus och när vi fått ut alla spöna efter sådär 10 min så smäller det på en rödvit Nils Master fiskad på kort lina rakt bak. Jag kan inte säga att det var i motorsprutet men jag hade väl en 30 meter lina ute. Det kändes direkt att det var en fin fisk och när den närmade sig båten så gjorde den flera korta och tunga rusningar nedåt. Klockren håvning av Oscar och styrning av Eric renderade i för mig ett reg och guldnål på gös. 7,0 kg prick. Ett halvkilo över reg gränsen.

Efter fotografering var det dags för ett nytt hugg denna gången på samma spö igen. Erics tur att höja sitt pb på gös. Allt gick bra och Eric höjde sitt pb från 0,2 hg till 4,8 kg.

Efter detta hugg lugnade det ner sig och mörkret lade sig. Vi har inte haft något riktigt flyt när det varit beckmörkt och mitt mod började tryta när timmarna rann iväg. Vid två tiden trollar vi oss hemåt och precis innan vi skall ta upp spöna(på samma ställe där vi satte i och tog 7 an) så smäller det återigen. Denna gången på den gul oranga Nils Mastern.

Oscar drillar säkert i mörkret och snart är gösen i håven. Ännu en grym gös, men den når inte riktigt upp till Oscars tidigare pb. Vågen stannar på modiga 4,9 kg.

Vilken natt.

Vi kom inte i säng förrän 03:20 i natt och grabbarna sov till över 12:00. Själv har jag tagit en
tupplur i eftermiddag. Nu stundar grillning, lite vin och läsk och sedan är batterierna laddade för det kanske sista göspasset för den här gången.


Temperaturen i vattnet just nu är 20,1 grad. Det skall bli riktigt spännande inatt. Får se om ankaret hänger med och också införskaffar sig en fin gös.

 Oscar 5,3 kilo.

 Magnus 7,0 kilo.

 Eric 4,8 kilo.

Dessa wobbler funkar bra efter lite trimning och krokbyte.

Gäddbåten samt Freds Gös

 Fred med sin första gös på 5,3 kilo, var skall detta sluta måntro?

Nya gäddracern. Specialbygge med stor plattform framtill anpassat för jerk och spinnfiske.
15 hk fyrtakts Yamaha, 8 spöhållare samt ekolod Lowrance Elite 4x.

Gädd & Gösfiske i Mjörn.

Förra söndagen dvs den 15 juli kom vi upp till Janne & Margaretas sommarställe vid sjön Mjörn.
Det var nu också dags för nya gäddracern att göra ordentlig debut. Under måndagen blåste det väl
mycket för fiske men sedan dess har det blivit ett eller ett par pass om dagen. Vi har i huvudsak trollat, mycket på kvällar och tidig natt. De tidigare rekorden vi haft i sjön och tagit med bristfällig
utrustning skulle nu utraderas. Tidigare rekord på gädda respektive gös i sjön för vår del var sedan tidigare blygsamma 3 respektive 2 kg. Fisket har stundtals varit bra men ibland kan det också gå flera
timmar mellan huggen. I den nya båten har vi på trolling landat fem gäddor över 4 kilo med en topp på 5,2 kg.  Barnen åkte naturligtvis på Liseberg den dag som var bäst och denna dag landade jag själv
3 gäddor över 4 kilo, samt även den största. Däremot så har vi inte haft en enda gös upp i båten. Vi har haft ett par försiktiga hugg som dock klivit av direkt. Vi har fångat ca 15 gäddor i veckan varav
vi behållit två för att göra pate på. Mormor och morfar har frysarna fulla så de är inte intresserade av slemgurkor. Att vi behållit två har varit olycksfall i arbetet. En kväll när jag själv fiskade och det i princip var beckmörkt högg 5,2 kilos gäddan. Pannlampan hade jag glömt i stugan, gäddan satt med
en krok i munnen och en under gällen och den hade dessutom trasslat in sig i ett annat spö. Inte lätt
att återutsätta i det läget. Samma kväll hade jag ett trippelhugg där alla gäddorna kunde landas och
återutsättas.

I fredags anlände min svåger Erik. Anna hade varit här hela veckan med deras barn medan Erik trälade på sjukhuset i Jönköping. Igår kväll gick vi ut med två båtar, den gamla spartanska båten
som tillhörde huset vid köpet samt vår egen. Erik, Olle och Fred som fiskade med vars ett spö i handen fick ganska omgående napp av en liten gädda på ca 1,5 kg. Vi själva hade inte ett pet. När det började skymma ordentligt styrde  vi rakt över sjön och  under tiden som jag pratar med Erik i telefon så får de ett nytt ordentligt hugg. Fast vi ligger flera hundra meter från Eriks båt så förstod vi
när vi hörde ett glädjetjut över vattnets vidder att något fint landats. Håven bröts när fisken lyfts in över relingen. Gösen vägde 5,3 kg och det var minstingen och storfiskaren Fred som var den lyckliga fångsmannen. Sannolikt har ett stort fiskeintresse därmed grundats.  Ett stort gratis från oss som fick uppleva en kväll utan så mycket som ett pet på dragen.

Ytterligare en häftigt sak som inträffade under veckan skedde under ett så kallat kantarell-orienteringspass. Man kan väl fråga sig vad det är och tål kanske en förklaring.

Jag tar helt enkelt ett träningspass i oländlig terring och rekar eventuell förekomst av kantareller.
Mitt inne i en tät skog noterar jag plöstsligt mycket viltspar och ser även en pöl där jag misstänker
att lite svin legat och bökat. Då jag känner ett visst obehag av att vara själv, vara avstängd från skogens ljud eftersom jag lyssnar på musik, stannar jag upp och tittar mig omkring. När jag lyfter
blicken12-13 meter framför mig står i en solglänta en älg i megaformat. Om det var en 10 eller 12 taggare skall inte jag uttala mig om, men älgen var jättestor och kronorna enorma. Jag tittade mig hastigt omkring om ifall det fanns något träd att klättra upp i. En sekund senare kommer från mina läppar ett tyst........helvete. Älgen hör mig och lägger benen på ryggen. I detta ögonblick kommer
jag på att jag borde tagit upp iphonen ur fodralet och tagit ett foto, men det hade jag förmodligen
aldrig hunnit ens om jag varit riktigt snabbtänkt. Vissa saker och ögonblick etsar sig ändå fast på näthinnan som ett evigt minne och detta var ett magiskt ögonblick som jag aldrig kommer att glömma.

Sitter just nu nera vid brygghuset och tittar ut mot havet.  Då blåser bra nu, men jag hoppas att vinden lägger sig ikväll så att vi kan gå ut och ta revansch. Barnen seglar just nu optimistjolle med sina föräldrar och vi skall strax gå upp och äta lite nypotatis och egenfångad gravad östersjölax.

Livet på en liten pinne!!

2 medresenärer till Norge sept 2012 sökes.

Den 5/9-12/9 reser jag själv och min bästa vän Martin till Havöysund för att fiska en vecka. Tyvärr har en kille hoppat av så nu saknar vi två båtkompisar. Vi vill rikta fisket mer eller mindre helt och hållet(95%) mot hälleflundra(kan dock tänka mig att bryta det ibland enahanda hälleflundrafisket med lite torsk eller Uer fiske). Vi fiskar gärna länge och ofta, men vill naturligtvis hinna med lite goda middagar i stugan. Brukar normalt under denna tid på året fiska mellan 08:00-21:00 då det blir mörkt.
Jag har själv varit i Norge ett  10 tal gånger och även jobbat som guide åt Nordic Sea Angling.

Ring mig gärna om ni känner er likasinnad, ni når mig på 0708-876219.

Magnus Lundahl

Nytt pb för Oscar, 12,1 kg.

Vi tvekade in i det sista om vi skulle vara med i Simrishamnsträffen eller inte. Vindarna såg dock
så hårda ut att min plan för tävlingen inte skulle komma att hålla. Därför beslöt vi oss istället för att fiska utom tävlan och istället för att gå på mängd, sikta på de stora laxarna i vandringsstråken nära Simris.

Sagt och gjort. En halv distans efter vi passerat nedjan satte vi i grejorna. Vi hade haft lite sovmorgon
och inte lämnat Bjärred från 06:00 så vi hade inte fullt ställ förrän framåt 9 tiden.

Efter drygt två timmars fiske i närheten av 21 an nyper en lax av bättre format en svart/silver Ismo mag
i ytan. Oscar får äran att ta första fisken och kan efter ca 20 minuter landa en kort och knubbig lax på 12,1 kg och därmed höja sitt personbästa. I vanlig ordning röjde vi bara ena riggen. Kan någon förklara
för mig varför laxen alltid vill landas på den sidan där man har kvar riggen?

Nåväl allt gick ju vägen och vi behövde inte vänta speciellt länge innan det var dags igen. Återigen på ytan men denna gång en grön/silver Ismo mag. Eric drillar säkert in en 5kilos lax.

Vi vänder om båten och kör över samma område igen och får återigen ett yttligt hugg men denna gången på översta spöet på riggen. Dessa hugg på kort lina är alltid lika brutala och intialt trodde
vi att det kunda vara en ny storlax. Jag fick dock nöja mig med blygsamma 6 kg.

Härefter då kl var ca 13 hände ingenting mer fram till kl 17 då vi bröt. Det saknades dock inte
aktion då näbbisarna vaknade till så vi hade fullt upp med att hålla våra drag rena.

Detta var årets fjärde 10 kilos lax och tittar vi tillbaka på även 2010 och 2011 så var det den tolfte tian.
Det är märkvärdigt vad svårt det skall vara att få en riktigt stor lax. De tre största av dessa 12 laxar väger 13,5 kg, 13,4 kg och 12,2 kg.

Vi är nu lite mer än halvägs in i årets säsong och vi kommer satsa merparten av tiden framöver i vandringsstråken nära Simris. Dock så skulle jag också vilja lägga en dag i mitt favoritområde på
Bornholm.

Självklart borde man åka till Hasslö, men då mitt nya BE körkort inte blir klart på ett tag ännu
så får vi hålla oss till Simrishamn.

Sportfiske på riktigt.

Fiskade både i torsdags och i fredags. På torsdagen fiskade jag tillsammans med Roger i ett fantastiskt
väder med strålande sol och svaga vindar. Fisket var bra men återigen så var vi bara nästan på rätt plats.
Vi fick med oss 4 laxar hem som vägde 8kg, 8 kg, 5 kg och 4 kg. Tror också att vi återutsatte ett par mindre fiskar. Pratade med andra fiskare i hamn och ett par båtar hade fiskat mycket bättre än oss och ändå bara varit en halv distans ifrån oss.

På fredagen blev jag tyvärr tvungen att fiska ensam. Jag kännde mig dock väldigt taggad då Roger skulle fiske från sin egen båt tillsammans med Martin. Jag upplyste Roger dagen innan om att det naturligtvis var tävling mellan våra båtar under fredagen. Nåväl någon direkt match blev det aldrig så jag fokuserar på mitt fiske istället för deras. Jag valde att gå på långtur till samma områden som under
torsdagen.  Jag valde också att gå ytterligare lite längre västerut där andra hade lyckats väl dagen innan.

Det är en riktigt adrenalinkick att röja alla spö, drilla och håva helt själv. Det är helt enkelt en annan sport. Jag fick många chanser att träna och jag har gjort det förrut så det satt faktiskt som en smäck. Jag hade under dagen 9 påslag varav 8 landades. 8 av 9 laxar högg på ytparavanerna. Viktmässigt var fördelningen enligt följande. 10,3 kg, 9,4 kg, 8,5 kg 7,2 kg, 3 kg, 2 kg, 2 kg och 1 kg.

Precis som tidigare är det de stora temperatur skillnaderna i detta område som gör det så intressant. På ett par hundra meter kan temperatur skilja upp till nästa 2 grader. Temperaturen når i detta område nu upp till nästan 8 grader där det är som varmast. Vi börjar väl komma dit hän nu att temperaturen blir av
mindre betydelse.

Nu väntar vi bara på den där riktigt stora laxen. Vi är inte nöjda med 13,4 kg som är årsbäst i båten. Att vi har tre tior fram tills nu får väl ändå betraktas som godkänt.

Till helgen är det Simrishamnsträffen, där måste vi försvara förra årets fina insats som gav oss en fjärde plats med mycket liten marginal upp till 2 a platsen.

Beauty & Beast= Bra fiske

Undertecknad och Staffan fiskade under fredagen och lördagen tillsammans från Beauty. Vi sov i båten och gick upp redan 05:00 fredags morgon. Hade väntat mig riktigt tufft väder under dagen med starka vindar och regn. För första gången i år så var vädergudarna på vår sida. Moderata vindar, inget regn och bäst av allt ingen dimma.

Vi fiskade i områden som vi bara varit på ett par gånger tidigare, Svartegrund. Grundet är litet men området man fiskar på är säkert 7 nm långt. Det gäller att hitta varmvatten och det gjorde vi. Där fanns även fisken. På korta sträckor slår det upp till en hel grad eller mer i temperatur. Under fredagen hade vi ca 10 hugg varav 2-3 tappades, ytterliggare två släptes tillbaka och fem behölls. Storleken på dessa var 13,4 kg, 11 kg, 8,1 kg , 7,2 kg och en på 5 kg. Staffan fick en välförtjänt höjning av sitt pb
i och med 13,4 kgs laxen.

 På lördagen går vi upp vid samma tid och hittar återigen varmvattenstråken. Dagen slutar med 9 kg, 5 kg och 4 kg.

Tyvärr tappar vi en 10 kgs efter 20 min kamp invid båtkanten. Vad värre var tappade vi ytterligare en fisk som vi aldrig fick se men hade på åtminstone i 10 min, en lax med potential upp mot säkert 15 kg. Min gode vän Staffan kund inte rubba fisken efter den första rusningen på drygt hundra meter.

Högsta uppmäta temperatur under fredag och lördag för våran del var 6,1 grader, men vi hörde de som hittade vatten upp till 6,7 kg. Fisket under lördagen var helt sjukt, har aldrig hört om så många 5, 6 7, 8 hugg samt stora fiskar. Tyvärr låg vi inte helt rätt positionsmässigt, men hade vi fått upp de två stora så hade väl tongångarna varit annorlunda.

Det var ett tag sedan jag och Staffan fiskade ihop och det var fantastiskt roligt. Även om barnen
är fantastiskta så är det gött med lite vuxensnack istället för Jean banan skivor.

 Nu skall det blåsa ett par dagar, men vår jakt på de riktigt stora fortsätter.

Tror det funkar nu!

Äntligen fungerar autopiloten igen. Åtminstone så har den fungerat under fisket den
gångna helgen. Jag och Oscar fiskade från Simris men på Bornholm under både lördagen och söndagen. På lördagen hade vi inte fullt ställ förrän kl var 11:30 men vi behövde inte vänta länge innan vi körde på ett dubbelhugg. Båda landades, den största på 9,7kg och en lite mindre på 7 kg. Ytterliggare en timme senare landar vi ytterligare en lax på 6 kg.
Dimman låg tät hela dagen och lättade inte förrän framåt 16 tiden.

På söndagen startade vi tidigare och hade fullt ställ vid 08:30 tiden. Lite efter lunch börjar jag oroa mig för att vi skulle gå en bomtur till mötes för första gången på nästan två år. Då kommer återigen dubbelhugget. En 8,6 kgs och en 2 kgs lax landas efter en mycket hård fight med den förstnämnda. Vi fiskar på och landar en stund senare en färgad lite mager öring på 3 kg på planerboarden som får gå tillbaka, vilket även 2 kgs laxen gjorde. Ytterligare en timme senare är det återigen ett hugg på planerboarden. Fisken är vrålstark och jag tror lätt att det är en 10 kgs. Tar mig säkert 20 minuter att landa fisken och jag blir lätt besviken när ytterligare en lax på 8,6 kg håvas. Härefter landar Oscar ännu en lax i 4-5 kgs klassen och jag själv tar även en under måttet. Laxarna är i mycket bra kondition och ger fantastiska fighter.
Nu väntar vi bara på någon riktigt stor lax.

Sammanfattningsvis en bra helg med 3 laxar på lördagen och 6 på söndagen. Vi fiskade inte på någotvis bland de bästa, men ändå bra. Temperaturen höll sig mellan 3,9-4,5 grader.

Premiärtur med mersmak i Simrishamn

I lördags var det årspremiär för laxfisket och det var även tänkt att vi skulle lägga i båten för säsongen. Väl framme i Simris konstaterar vi, att vi kommer kunna ägna oss åt prylvård de närmsta timmarna. Dimman låg tät. Nåväl framåt lunchtid lättar dimman något och vi kan tillsammans med Team Beast, som också var där bege oss ut mot 55an. Väl ute på havet märker vi dock att dimman inte lättat som den gjort på land. Vi bestämmer oss för att ligga nära varandra och fiska samt att ha radiokontakt en gång i kvarten. Redan efter en kvart så lägger autopiloten av. Inser att båten måste upp igen och in på varv. Inser vi det här laget då jag byt nästan allt som hör autopiloten till att jag lika gärna kunde ha köpt en helt ny. Ja ja, allt kommer ju faktiskt att bli byt så den blir på sätt och vis ny. Nu kvarstår bara en sak och byta och det är själva hydralpumpen. Har fått besked från verkstaden att det skall vara klart i veckan.

När vi har fiskat i ca en timma och jag pratar i telefon med Roger löser två spö på riggen ut nästan samma ögonblick. Stackars Rogers fiskeabstins blev säkert inte bättre
av att jag kastade ifrån mig telefonen men inte lyckades lägga på. Dubbelhugget var så kraftigt att dubbelspöhållarens fäste runt bommen sprack. Oscar och Eric fick äran att ta årets första hugg. Laxarna simmar kors och tvärs och killarna får byta sida flera gånger. Jag tror hela tiden att det är Oscar som har den största men har fel. Efter 10 min kan jag landa Erics lax som aspirerar på 10 kgs strecket. En stund senare kan jag även håva Oscars lax som är lite mindre. Ute på havet visar vågen något över 10 kg, men i hamn avblodad kan vi bara väga Erics lax till 9,6 kg och Oscars till 6,3 kg.

Härefter hände inget mer fram tills vi bröt fisket kl 17:15

En riktigt bra premiärtur.

Temp 3,3 grader.

Exkursion Corcovado National Park

Området som till sin yta är stort som en fjärdedels Skåne, sträcker sig 80 km ut med kusten och 15-25 km inåt landet samt 25 km uti havet. Parken är helt unik i Costa Rica. 95% av parkens yta får inte besökas av människor. Det skapar en naturlig miljö för djuren att leva i.

Det märks när man vandrar utmed stranden eller vandrar någon av de få leder som finns i parken. Det är en stark rekommendation att gå med guide då det finns många farliga djur här. Farligast är sannolikt att trampa på någon orm, spindel eller att vara oförsiktig i kontakten med tex pilgiftsgrodan. Här finns dock även gott om Puma, Jaguar och Ozelot. Det förstnämnda är riktigt farlig för människor och de drar sig inte för att attackera människor. Om du stöter ihop med en puma så är första regeln att inte springa, då ser du ut som ett givet byte. Istället skall du väsnas och slå och fäkta omkring dig. Attackerar den ändå så gäller det att slå tillbaka så gott det går. Låter halvkul då en puma inte är mycket mindre än ett honlejon.

I Panama hade jag Anders och Esben förmånen att se tre lekande Ozeloter(ser ut som en jaguar men är lite mindre) på flodbädden. I Costa Rica fick vi tyvärr inte se några av dessa djur, men vi hittade fotspår av Ozelot vi flodbädden i Corcovado. Vi fick också bekräftat av en parkvakt att man sett en ozelot där på morgonen. Bortsett från att vi inte sett några kattdjur(som naturligtvis är lite ovanligt då de är skygga och ofta jagar på natten), så har vi sett det mesta. Det lättast hade absolut varit att skriva vad vi inte sett, men det är inte lika roligt. Jag har berättat om en massa djur tidigare och uppehåller mig här endast av vad vi såg i Corcovado, och jag lovar att inte berätta om alla ovanlig fåglar vi såg, men måste ändå nämna några höjdpunkter även på fågelsidan.

Båtfärden som tar ca 1 och en halvtimma i full fart inleddes med en hyggligt stor grupp av spotted dolphins. En halvtimme senare stötter vi ihop med en stor grupp ”false killer whales” som är en av de största delfin arterna.( killer whale hör mer till delfinfamiljen än valfamiljen)(skillnaden mellan val och delfin kan definieras på ollka sätt men bardval och tandval (delfin) är en erkänd indelning.

Härefter strandsattes vi och kunde påbörja vår vandring på en stig i skogen. Vår guide Jose berättade om såväl växter som djur. Vi kan bocka av den fjärde apsorten(med andra ord alla sorters apor som finns i Costa Rica) då vi efter en stund går ihop med en grupp squirel monkeys. När de väl lämnar oss ser vi att en stor vacker tokan sitter alldeles intill oss. I skogen ser vi en sorts gnagare och när vi senare kommer ner till en flodbädd och går in i vassen så hittar vi en myrslok säkert vägandes närmare 300 kilo i buskaget. Det ligger ett par stora krokodiler vid floddeltats mynning. Någon står och slår med grenar på vattenytan och jag frågar Jose vad de sysslar med. Lockar till sig tjurhaj blir svaret. Men Jose säger också att det är lönlöst nu , att de får vänta en timme till tidvattnet kommer in. Då är det bara att sitta i mynningen och kolla så får man se hajfenorna dyka upp här och var. Vi kommer tillbaka en timme senare till mynningen och träffar då en grupp som suttit där en stund och redan sett fem tjurhajar. Vi har bara 10 minuter på oss och typiskt nog så kommer ingen tjurhaj när vi sitter där. Bara en 4 meters krokodil som patrullera efter samma föda i mynningen som tjurhajen.

När vi vandrar tillbaka så se någon vitfläckig falk, vita hägrar, lila hägrar. Helt plötsligt är vår grupp mitt inne i en vildsvinsfamilj på säkert 30 djur. Ser minst 3 små kultingar även om dessa håller sig lite på avstånd(10 meter), medan de stora grisarna kommer så nära som ett par meter ifrån oss.

Efter vandringen förtärdes en enkel men utsökt lunch. Baguetter som man själv fick fylla med tonfiskröra och färsk sallad och tomater. Hungern är bäst kryddan, gud vad gott.

Gick därefter en kort promenad på stranden, Jag, Oscar och Eric går ett par hundra meter före Johan och Cecilia. En kort sekund tror jag att vi står öga mot öga med en ozelut som vilar sig på en trädstam på stranden. Ser dock ganska snabbt att det är frågan om något annat djur. Ganska stor djur som är ett mellanting mellan en apa och en känguru. Djuret tittar lite hotfult mot oss och vi tar ett par steg tillbaka. Djuret hoppar ner från stammen och går sakta in i djungeln. Vi kan därefter gå fram till där djuret legat och kunde konstatera att djuret låg och vilade efter att ha satt i sig ett antal sköldpaddsägg.

Vår båtmotor ville inte starta när vi skulle hem så vi fick stanna kvar i parken ett par timmar extra. Då vårt vatten var slut så var det inte att tänka på några mer avancerade strapatser.

Sailfish till alla!!

Sailfish till alla.

Hämtades i morse 07:00 av den mest optimal trollingbåt jag sett. Båten vars märke jag inte kommer ihåg är tillverkad i Costa Rica. Toppmodern utrustning oavsett om det gällde elektronik, rullar eller conaheads. Vi fick välja mellan offshore och inshore. Eftersom kunderna igår haft 16 påslag av sailfish och landat 8 av dem samt en dorado på 45 pound så var valet enkelt. Kosan styrdes ut mot havet och en och en halv timme senare sänkte vi farten och satte i våra beten.

Det är så faschinerande med fiske i Panama och Costa Rica. Metoderna skiljer sig åt hela tiden. Idag var det trolling med conaheads, de flesta utan krockar enbart tänkta som teasers, men även någon med krok avsedd för blue marlin.

Merparten av de släpande dragen försågs med dead bate, ballaho(ser ut som en liten horngädda). Vi fiskade även med dessa i Florida för några år sedan och det verkar funka bra.

Efter en halvtimma är smäller det för första gången, men linan går av direkt i hugget.
Fem minuter senare plockar en smart sailfish betet, men undgår kroken. (Kapten från flybridge ser samtliga hugg och även vilka arter det är som hugger). Kapten som vi var ute med hette Willie och gasten hette Alex, de var oehört samspelta och duktiga. Tredje gången det hugger så sitter fisken. Det är jag som skall ta den och fighten som är tuff och fullständigt mördar min arm tar ca en kvart.

När jag menar att skepparna är skickliga så menar jag det verkligen. Medan kapten styr så landar gasten vår fisk själv, med lite hjälp av oss. De älskar sina fiskar och de sista de vill är att skada någon fisk så fotografering i båten är inte jättepopulärt. När vi var i Florida för 4 år sedan landade vi två sailfish, men i den grova sjö vi hade då så var det omöjligt att få upp dem i båten för fotografering. Idag hade vi optimala förutsättningar och våra fiskar blev plåtade. Du fick dock max 10 sekunder på dig att plåta fisken. Alla bilder blev inte bra men de flesta. Fisken jag landade vägde uppskattningsvis 70 pound och det var ungefär samma storlek som jag tog i Florida.

En stund senare är det Oscars tur och han tar fisken hårt. Han landar sin fisk på mindre än 10 minuter. Fisken är i samma kaliber som min dvs 70 pound.

Härefter tar det en stund, men precis innan lunch så smäller det igen. Jag har funderat fram och tillbaka om man kan släppa en trofefisk till Eric, men valet efter att jag och Oscar landat vars en kändes enkelt, go Eric, go.

Så klart för Eric på en större och mer kämpavillig fisk. Sailfishen är säkert uppe och hoppar 20 gånger. Första gången och då gasten tar tafsen(och fisken är landad) kan han dock inte hålla den utan fisken drar iväg på en lång taildans. Jag tittar på Eric samtidigt som jag spelar in honom på video och ser hans plågade ansikt och svettpärlorna som rinner utmed hans kinder. Jag håller tummarna allt vad jag kan för att vi även skall kunna få upp denna fisk i båten och ta samma fina bilder som på Oscars och min.

Några minuter senare kan gasten hjälpa Eric med hans sailfish och lyckan är total. Fisken väger 80 pound.

Alla fiskarna är precis som i Panama och även för övrigt i Costa Rica uppskattade vikter av guiderna.

Härefter har vi inte ett endaste hugg på hela eftermiddagen.

Däremot så har vi en otrolig upplevelse till. När vi ligger och käkar lunch under biminitoppen så ser jag plötsligt en delfin som hopper 3-4 meter upp i luften. Ställer mig upp för att kolla om det kommer mer. Noterar då att vi är inne i ett stimm av ca 130 spotted dolphins. De är överallt och gör alla konster man kan tänka sig. Tyvärr var stimmet bara på genomresa och inte på smörgåsbord, men det var en magnifik upplevelse som jag tidigare bara sett på bbcs naturfilmer.

Jag är redan fördröjd med rapporteringen från Costa Rica pga man är så trött på kvällarna att man inte orkar skriva(går oftast upp mellan 5-6 på morgonen). Sen måste man ju också hinna med att ta en drink med de övriga gästerna på lodgen.

Hur som helst så spenderade vi dagen i idag i Corcovade national park och det var så enastående att jag måste vika mer tid åt inlägget än vad jag orkar just nu.

Återkommer .

Pargo cubera- Cubbera snapper

Vaknade vid 04:00 av ett megaregn. Trots öronpropparna dånade regnet genom taket. Blev lite orolig över hur ovädret skulle påverka dykningen. Tills frukosten hade dock regnet slutat och vi åkte ut på vår dykning enligt plan. Lagom till första dykpositionen så kom också solen. Dykningen sker vid en stor ö som ligger ca 10-12 distans ut från fastlandet, ön heter Cano Island och är sist utposten innan Cocos Islands som ligger 500 km ut i havet. Min dröm hade varit att komma ut till Cocos, men vi pratar då om liveaboard i minst 5 dagar och det var inte lösbart i den konstellation som vi åkt i, det har aldrig varit aktuellt, utan någonting vi får ta om ett par år då barnen är lite äldre. Hur som helst, när man är vid Still havet blir man sällan besviken. Första dyket som var ett lite snällare dyk för att kolla att alla var med på noterna, gick ner till 21 meter och var mycket bra. Vi såg sex white tip reef sharks varav någon var riktigt stor. Vi såg även sköldpaddor och mängder med annan fisk. Alla i gruppen var duktiga och fick följa med på nästa stopp som var betydligt mer strömsatt, kuperat och med smala klyftor. Ett av mina bästa dyk någonsin, trots att vi inte såg någon riktigt stor haj, val eller rocka. Fantastiskt vackra koraller, enorma stimm av snappers och jacks, vi pratar om stimm med 1000 tals fiskar som ser ut som ihopackade sardinstimm när sailfish och delfiner jagar. Vi såg fler hajar, eagle rays, wahoo, ett 10 tal cubbera snappers i megaformat, blue jacks, muränor, redsnappers, yellow snappers.
Varje vecka så ser man vid denna position, El Diablo, hammerhead eller bullshark, men tyvärr inte idag trots optimal förutsättningar. Kanske tur i oturen, så att det finns något kvar att dyka och resa efter.

Efter de båda tuffa dyken så åkte båten in på den vackra ön och det dukades upp till en enkel men oerhört välsmakande måltid. Det blev också tid att sola och bada en stund här.

Rolf & Monica var glada att se oss när dykbåten återvände vid 14:00 tiden. Då var det bara för mig och Cecilia och slänga på simfötterna igen och snorkla med barnen utmed kusten.

Efter avslutade snorkling så samlades alla på vår klippa och vi drack cuba libre och spanade på papegojor.

Jag saknar en del vänner hemma, men jag längtar inte hem(jag skall utveckla detta mer längre fram). Vi har lekstuga här varje dag, man är ett pånyttfött barn, äventyren bara ligger där framför dina fötter och jag vill bara inte sluta leka. Vi skall till Norge i september, men det är hög tid att börja planera för kommande äventyr och att Stilla havet är inblandat även nästa gång är ingen högoddsare.

Vi har genom åren träffat många människor på våra resor och av dem som har varit runt och framförallt dykt mycket så har ett mönster framträtt. Tahiti och atollen Rangiroa är unik i världen, förmodligen världen bästa dykställe och sannolikt då också ett "ganska" bra fiskeställe. Vi var där 1997 i två veckor och jag har längtat tillbaka dit var dag sedan dess.

Är helt slut nu, kl är kvart över nio på kvällen och det är sällan vi är uppe längre då vi oftast går upp mellan 5-6 på morgonen.

I morgon är det big game fiske, blir hämtade 07:00, vågar inte ha några förväntningar, men i mina drömmar i natt så kommer det garanterat att hoppa några blue marlins på min inre näthinna.

God natt!

Can´t stop popping

Igår anlända vi till Costa Ricas mest kända nationalpark, Corcovado National park. Från sista samhälle som ligger i en flod, så är det 25 km transport genom först ett floddelta och sedan ytterliggare 25 km utmed kusten. Med andra ord så är det inte lätt att ta sig hit. Lodgen är fantastisk. Vi har en egen liten sandstrand och bor på en klippa vid ena änden av stranden. Det är så pittoreskt och man blir ständigt påmind om den välbevarade regnskogen. Det är hur mycket apor som helst här och man kommer riktigt nära dem. Igår när vi låg på stranden kom aporna ner till oss. De sprang på gräset intill oss och vi kunde stå 2 meter från en apa i ett palmträd när den satt och åt frukt. Cecilia bad mig och gå upp i vår bungalow och hämta kameran för vi trodde det var ett unikt tillfälle.

När jag kom upp till bungalowen satt två andra apor och lekte med mina fiskegrejor på altanen!!!

Vi sover i bungalows som är i två våningar och som har egna hängmattor ute på altanerna. Vi har fönster överallt men inga glas. Väntar bara på att vakna upp med en apa mitt i natten i sängen.

Från vår klippa kan vi också sitta och dricka Caiprinha och se på delfinerna som hoppar i bukten på kvällen eller morgonen. Stället heter Las Caletas Lodge och kvalar in på min topplista över de bästa ställen vi besökt runt om i världen.

I morse bestämde jag och Oscar och Eric oss för att ta en lite desperat fisketur. Vi hade alltså inte bokat något i förväg, men jag var uppe vid halv sex(för att prata med ägaren)och för att titta på soluppgång och fågelliv mm. Lodgens ägare lyckades hitta två lokal killar med en enkel båt som skulle kunna ta ut oss för en rimlig peng. Idag fick jag för första gången riktig nytta av att jag investerat i eget spö/rulle och egna poppers. Killarna som guidade oss var hur trevliga som helst, men de pratade bara spanska och deras utrustning vad gällde så kallat " domestic fishing" var bristfällig. Däremot hade de riktigt bra utrustning för offshore trolling, men där var båten lite väl klen.

Vi befinner oss bara ca 120 nm från där min långresa i Panama började. När vi gav oss ut i morse så styrde vi kosan söderut mot Panama utmed den fantastiska kusten i Corcovado. Har du sett Jurassic Park? Om inte så åk hit istället. Vi fiskade på de mest häftiga ställen och det är i princip bara popper som gäller. Fisket idag var riktigt bra, men vi missade tyvärr många hugg. När du ligger och poppar utmed bergstoppar vid stilla havs kusten så går det alltid sjö(dyning) även om det är vindstilla. Är du dessutom 10 eller 12 år så är det inte lättare, speciellt inte med bristfällig utrustning. Vi lyckade dock idag att landa ca 10 arter. 2 fina blue jack, den störst på en 5-6 kg. Yellow fin tuna på ca 6 kg, 2 barrucudor, spanish mackerel, Jack Cravelle och sist men inte minst en roosterfish på 10 kg. Mig veterligen var där ingen av oss som tog Rooster på popper i Panama, men idag gjorde vi det i Costa Rica. Jag tog den på 50-60 mm nylonlina så jag fick ta in den riktigt försiktigt.

Missade hugg! Vi hade påslag av cubbera snapper vid 6 tillfällen idag som vi såg tydligt. Vid fyra av tillfällena så missade cubbera snappern popperna och vid de två tillfällen som vi faktiskt lyckades krokade fiskarna(Oscar ena gången och Erick andra gången) så lyckades killarna inte få krokarna att sitta riktig ordentligt trots 3-4 ordentliga mothugg. Surt att ha så många chanser och inte få upp en enda. Men riktigt roligt och variationsrikt fiske idag. Återigen mängder av delfiner och sköldpaddor. Finns "mycket"stora valar i ormådet just nu också, men vi lyckades inte se någon idag.

I morgon skall jag och Cecilia dyka tillsammans, ett förmiddagsdyk och ett eftermiddagsdyk. Det är mycket haj i området, framförallt ocean white tip, nurse samt bullshark, men har vi riktig tur kanske vi även kan se hammarhaj.
Vi får se vad det blir, men jag är redan pirrig.

I övermorgon skall vi via båt ta oss in i den centrala regnskogen och vandra hela dagen. Sista dagen i Corcovado så har jag hyrt en riktig amerikansk trollingbåt för offshore fiske. Blue marlinen är i området och vi skall ge det en rejäl chans även om det precis som allt annat kostat skjortan.

Du lever bara en gång och det enda du kommer ångra i ditt liv är förmodligen det du inte gjorde.

Jag har blivit helt beroende av popperfiske och vet inte riktigt hur jag skall lösa det när jag kommer hem.

Det här är ju min egen dagbok så måste även notera vårt krodidilmöte på vår resa ner mot Corcovade. Helt plöstligt stannar vår taxichaufför på en bro och säger åt oss att gå över bron så väntar han på andra sidan. Under bron ligger 20 storvuxna krokodiler med maxlängd uppåt 5 meter. Jag måste erkänna att jag var orolig när Johan stod och hängde över räcket.