fredag 11 januari 2013
Panama City
Då var fisket slut och vi har precis anlänt till Panama City efter en ganska bekväm bussfärd i 7 timmar. Nu väntar Argentiskt steakhouse och förmodligen några goda drinkar och lite eftersnack ikväll.
Skickar lite bilder på de senast dagarnas fiske. Bla några bilder på mina egna roosters, riktigt fina aktionbilder. Följer också lite andra bilder från de senaste dagarnas fiske. Ralph fångade en stor Dorado på 50 pound häromdagen, det kom också upp en black marlin i en annan av våra båtar igår.
Även den vägde runt 500 pound.
Jag har verkligen haft förmånen att få fiska med trevliga grabbar. Även kapten och gast var enastående, de var lite stela de första dagarna men sedan slappnade de av och vi hade sjukt
många garv.
Det har varit galet varmt och att poppa har verkligen varit en utmaning, men det är nog det roligaste fiskesättet som finns. Vad jag kan minnas så har solen gått i moln vid 3 tillfällen under mina 11 dagar härnere. Tyvärr fastnade vi lite i marlin utmaningen och även vår kapten gillade big game mer än inshore fiske, så det blev lite för mycket av den varan.
Håller just på att ladda upp filmer som finns tillgängliga om några timmar. Bla när vi återutsätter blue marlinen samt en film på när jag själv fångar min sailfish. Kommer efterhand lägga upp en massa andra fiske och dykfilmer.
Skickar lite bilder på de senast dagarnas fiske. Bla några bilder på mina egna roosters, riktigt fina aktionbilder. Följer också lite andra bilder från de senaste dagarnas fiske. Ralph fångade en stor Dorado på 50 pound häromdagen, det kom också upp en black marlin i en annan av våra båtar igår.
Även den vägde runt 500 pound.
Jag har verkligen haft förmånen att få fiska med trevliga grabbar. Även kapten och gast var enastående, de var lite stela de första dagarna men sedan slappnade de av och vi hade sjukt
många garv.
Det har varit galet varmt och att poppa har verkligen varit en utmaning, men det är nog det roligaste fiskesättet som finns. Vad jag kan minnas så har solen gått i moln vid 3 tillfällen under mina 11 dagar härnere. Tyvärr fastnade vi lite i marlin utmaningen och även vår kapten gillade big game mer än inshore fiske, så det blev lite för mycket av den varan.
onsdag 9 januari 2013
Gårdagens och dagens fiske
Det lär vara världens starkast fisk i förhållande till sin storlek som inte blir större 12 kg.
Idag var jag sist ut på trollinglistan och fick aldrig greppa trollingspöna. Poppade på Hannibal bank och brände ett fethugg av antingen en stor barracuda eller wahoo, kunde inte så vad det var. Jimmy var först ut och brände först en 500 pounds marlin och därefter ett dubbelhugg på sailfish. Men det var inte hans fel, vi lyckades aldrig kroka dem helt enkelt. Slutresultatet för oss i dag blev därför ganska blygsamt med tre dorades, dock med en topp på 50 pound.
Jag har inte hunnit ladda ner bilder från alla kameror så jag har inte bilder på mina egna fiskar eller båtens fiskar just nu. Håller även på att ladda upp en jävla massa filmer på youtube som man tydligen måste göra innan man kan lägga upp dem på sina blogg.
Dagens fisk måste dock vara Eddies, kolla in skönheten som kunde returneras oskadd. 55 pound på popper.
Blue Marlin-Coiba Panama
Tycker själv sekvensen är rätt häftig. Fisken har drillats i ca 25 min då vi har den 10 meter ut från
båten och 10 meter ner. Rusningen var väntad, men att den skulle bli så häftig trodde jag inte.
Har även en slutfrekvens på fighten när vi lossar kroken på fisken intill båten. Skall försöka lägga upp den ikväll också.
måndag 7 januari 2013
Grand Slam in Panama
Efter gårdagens dåliga fiske och dåliga engagemang från vår kapten och gast beslöt vi oss sent igår kväll för att ta ett snack med managern John på campen. Två minuter senare var våra besättning färdiga med oss och vi sattes i en ny båt med ny besättning(hade fått tips om denna kapten av en amerikanare som lämnade campen i morse).
Uppgång 05:30 och strax därefter avfärd mot Hannibal bank, 43 distans senare börjar vi fiska agn.
Färden ut är en ren fröjd. Vi ligger och sover i vars en sakosäck på akterdäcket.
Omgående visar våra guider oss vad de går för. Ett helt annat engagemang tänk och aktivetet framträder. Om något inte fungerar så ändrar vi omedelbart teknik eller område.
Ralph är först ut och får tidigt på morgonen drilla en sailfish på uppskattningsvis 100 pound nästan hela vägen in till båten. Tyvärr sliter sig fisken en 10 meter från båten innan vi greppat tafsen och vi kan således inte räkna den som landad.
Inte många minuter senare är det min tur och även jag får påslag av sailfish. Fighten är grym men efter 10 minuter landas fisken som skattades till minst 90 pound kanske 100. Vi vill fota i båten men fisken sliter sig precis när vi skall lyfta upp den. Skit samma har sådan foton sedan tidigare.
Härefter landas en Dorade av Dan på ca 30 pound och en stund senare ytterligare en på 40 av Jimmy.
Härefter ställer jag och Jimmy oss och poppar i förren på båten. Vi har hittat ett delfinstimm som samarbetar med ett tunafinstimm. Vi jagar stimmet med båt och kastar rakt in i stimmet, man hinner ett kast sedan är stimmet 200 meter bort. Plötsligt får Jimmy ett tokhugg och fighten av tunan tar säkert en kvart. Jimmy var så trött att han var på väg att ge upp då fisken äntligen gav upp.
Gasten slänger i fyra conaheads och vi börjar trolla i snabb takt för att han skall kunna rensa tunan för att bli dagens sushi och sashimi.
Det tar inte två minuter innan det smäller big time. För första gången i mitt liv är jag med i en båt
där vi har blue marlin på kroken. Our big man Ralph is the happy man. Kanske tur att det inte var
jag själv för jag var fortfarande trött efter sailfish campen och Jimmy var nästan död efter tunacampen. Dan anmälde sig snabbt som reserv om Ralph skulle duka under, men det gjorde han
inte. Efter 25 minuter har vi fisken 10 minuter från båten och det känns för enkelt. Den gör några
tunga rusningar nedåt så att Ralph får gå ner på knä. Härefter vänder marlinen rakt upp och gör
4 enorma hopp och fisken är på väg in i båten så kapten får lägga full gas med följden att nästan
alla i båten faller omkull. Fisken hoppar härefter ytterliggare 20 hopp samtidigt som den rusar
200 meter i ett våldsamt utfall(se video)
Kapten läxor upp oss om hur och var vi får stå i båten och berättar hur nära det var att den landade
i vår båt. Vågar inte tänka på vad som kunnat hända.
15 minuter senare har vi fisken vid båten och kan säkert säkra den samt ta alla bilder man kan önska.
Oskadd och utan att kapa linan återutsätter vi fisken som vägde 500 pound. Wow
Vi har nu en överenskommelse i båten. Ralph tar inga fler marlins, jag tar inga sailfish, Jimmy inga tunas. Vi skall försöka se till att alla får så många arter som möjligt och släpper vidare trollinghugg till varandra.
Jag har lovat att tatuera en marlin på min kropp i Panama City om jag får en över 500 pound.
Efter denna marlin landar jag ytterliggare en dorado på 40 pound. Tror det var pb för mig.
Vår båt vann dagstrofen som består av att alla 24 deltagare lagt in 50 dollar var. Under de fem dagar
vi fiskar så går ca 250 dollar per dag till bäst fiskande båt. Pengarna går till kapten och gast. De var
ganska nöjda när de fick gå upp på scen under middagen.
Ps Grand slam innebär att man på samma dag fångar marlin, sailfish, tuna och dorado.
Det gjorde vi.
Uppgång 05:30 och strax därefter avfärd mot Hannibal bank, 43 distans senare börjar vi fiska agn.
Färden ut är en ren fröjd. Vi ligger och sover i vars en sakosäck på akterdäcket.
Omgående visar våra guider oss vad de går för. Ett helt annat engagemang tänk och aktivetet framträder. Om något inte fungerar så ändrar vi omedelbart teknik eller område.
Ralph är först ut och får tidigt på morgonen drilla en sailfish på uppskattningsvis 100 pound nästan hela vägen in till båten. Tyvärr sliter sig fisken en 10 meter från båten innan vi greppat tafsen och vi kan således inte räkna den som landad.
Inte många minuter senare är det min tur och även jag får påslag av sailfish. Fighten är grym men efter 10 minuter landas fisken som skattades till minst 90 pound kanske 100. Vi vill fota i båten men fisken sliter sig precis när vi skall lyfta upp den. Skit samma har sådan foton sedan tidigare.
Härefter landas en Dorade av Dan på ca 30 pound och en stund senare ytterligare en på 40 av Jimmy.
Härefter ställer jag och Jimmy oss och poppar i förren på båten. Vi har hittat ett delfinstimm som samarbetar med ett tunafinstimm. Vi jagar stimmet med båt och kastar rakt in i stimmet, man hinner ett kast sedan är stimmet 200 meter bort. Plötsligt får Jimmy ett tokhugg och fighten av tunan tar säkert en kvart. Jimmy var så trött att han var på väg att ge upp då fisken äntligen gav upp.
Gasten slänger i fyra conaheads och vi börjar trolla i snabb takt för att han skall kunna rensa tunan för att bli dagens sushi och sashimi.
Det tar inte två minuter innan det smäller big time. För första gången i mitt liv är jag med i en båt
där vi har blue marlin på kroken. Our big man Ralph is the happy man. Kanske tur att det inte var
jag själv för jag var fortfarande trött efter sailfish campen och Jimmy var nästan död efter tunacampen. Dan anmälde sig snabbt som reserv om Ralph skulle duka under, men det gjorde han
inte. Efter 25 minuter har vi fisken 10 minuter från båten och det känns för enkelt. Den gör några
tunga rusningar nedåt så att Ralph får gå ner på knä. Härefter vänder marlinen rakt upp och gör
4 enorma hopp och fisken är på väg in i båten så kapten får lägga full gas med följden att nästan
alla i båten faller omkull. Fisken hoppar härefter ytterliggare 20 hopp samtidigt som den rusar
200 meter i ett våldsamt utfall(se video)
Kapten läxor upp oss om hur och var vi får stå i båten och berättar hur nära det var att den landade
i vår båt. Vågar inte tänka på vad som kunnat hända.
15 minuter senare har vi fisken vid båten och kan säkert säkra den samt ta alla bilder man kan önska.
Oskadd och utan att kapa linan återutsätter vi fisken som vägde 500 pound. Wow
Vi har nu en överenskommelse i båten. Ralph tar inga fler marlins, jag tar inga sailfish, Jimmy inga tunas. Vi skall försöka se till att alla får så många arter som möjligt och släpper vidare trollinghugg till varandra.
Jag har lovat att tatuera en marlin på min kropp i Panama City om jag får en över 500 pound.
Efter denna marlin landar jag ytterliggare en dorado på 40 pound. Tror det var pb för mig.
Vår båt vann dagstrofen som består av att alla 24 deltagare lagt in 50 dollar var. Under de fem dagar
vi fiskar så går ca 250 dollar per dag till bäst fiskande båt. Pengarna går till kapten och gast. De var
ganska nöjda när de fick gå upp på scen under middagen.
Ps Grand slam innebär att man på samma dag fångar marlin, sailfish, tuna och dorado.
Det gjorde vi.
söndag 6 januari 2013
Panama 2013
Anlände sent igår kväll till fiskecampen i Boca Chica efter att ha tillbringat tre dygn på Coibas rangerstation med att dyka.
Efter en lång resa som från dörr till dörr tog ca 26 timmar så begav jag mig på torsdag morgonen ut mot Coiba med Coiba diving center. Första natten tillbringades i en liten genuin by vid namn Santa Catalina. Inte mycket för den som vill ha liv och rörelsen men en riktig pärla för den som vill vara först på ett ställe.
På vägen ut mot Coiba gjordes tre dyk och sedan ytterliggare sex dyk när vi väl var där. Boendet var mer som en militärförläggning, men maten var god och mellan dyken gjorde vi alltid strandhugg på en paradisstrand som bara var vår. Vi besökt aldrig samma strand eller ö mer än en gång. Här finns många paradisstränder att välja emellan och här finns ju ingen bebyggelse så de är alla öde.
Dykningen var magnifik. Jag fick visserligen inte se allt som jag kanske önskat mig, men bara spänningen av ett riktat dyk mot tigerhaj eller valhaj är en adrenalinkick utan dess like. Sikten
var genomgående bra. Sikten varierade mellan 15-20 meter. Dyken var otroligt varierande. Generellt
så låg de flesta av våra dyk runt 25 meter, något lite grundare och ett lite djupare på 37 meter. Nästan alla dyken har varit strömdyk med allt vad det innebär. Vi har dykt i korallområden, klipptoppar, ravindyk, dyk utmed branter utmot djupt vatten och andra dyk utmed sandbottnar.
Det finns otroligt mycket fisk på de oändliga antalet av dykplatser. Jag har inte min loggbok här nu, men jag såg egentligen alla de fiskarter som finns i området. Vi hade säkert ett snitt på runt 15 hajar per dyk, med något dyk där vi hade upp mot ett 30 tal. Vi såg giant mantas, baby mantas, stingrays, eagle rays etc. Vid mitt andra dyk fick se vad jag aldrig någonsin sett tidigare vare sig på land eller i vattnet, världens största sköldpadda, the leatherback. Vid ett annat dyk fick bevittna kärleksakten mellan två sköldpaddor.
Vi fick tyvärr inte se tigerhaj, hammarhaj eller tjurhaj, men vi gjorde en rejäl satsning efter det och det är roligt att man har något kvar att bocka av.
Vädret har varit enastående med 32 grader och en klarblå himmel från morgon till kväll. Så kommer det också förbli den kommande veckan.
Man kan ha det sämre. Jag säger detta varje gång jag är ute på den här typen av resor. Det är dags att
tänka om och ta tillvara på allt vad livet har att erbjuda. Coiba kommer inte se likadant ut om 10 år. Världen expoateras i en rasande takt och jag vill inte missa pärlorna innan det är försent.
Att skjuta upp den här typen av resor för att göra dem någon gång i framtiden är nog det mest sinnessvaga man kan göra. I värsta fall lever du inte, du kanske har tappat gnistan och inte är intresserad längre, du kanske inte får lov att resa pga utsläppsrestriktioner för flygen, ställena är så exploaterade att du lika gärna kan åka till en sandsstrand på La Landia.
Det får bli familjeråd när jag kommer hem och jag hoppas att vi om inte en alltför avlägsen framtid lämnar det förlorade Sverige och beger oss till Panama eller Colombia.
Igår kväll anlände jag till fiskecampen och kl 06:00 i morse gick alla båtar iväg. För vår båt var fisket riktigt dåligt, vår ena motor gick sönder ganska omgående, så vi kunde bara köra i 16 knop och då kommer man inte långt här nere. Vi fick helt enkelt hålla oss i områden som är lite mindre bra, men landade ändå några Dorados och en Cubberra av mindre format. Även i de andra båtarna var fisket lite trögt. Det lossnar imorgon, då skall vi till Hannibal Bank och poppa tuna som är på väg in med
ändrade strömmar. Många satsade på blue marlin idag som sägs vara i området. Det var dock ingen som fick någon. Dagens mest anmärkningsvärda fångster var en Amberjack på 100 pound och en cubbera på 60 pound. Det fångades även en rooster och i en amerikansk båt på campen två yellow fin tuna i 100 pound klassen.
Campen och båtarna är lyx i kubik. Båtarna är toppmoderna med dubbla 250 eller 300 hk motorer. Båtarnas längd på 35 fot gör de också väldigt bekväma att fiska i.
Det är fyrarätters middagar som inleds med sushi och fria drinkar i poolen när man kommer hem från fisket. Är i sedvanlig ordning sjukt trött och skall alldeles strax gå och lägga mig.
Bifogar några bilder från den nya Go pro hero 2 kameran från dykningen, men även en bild från dagens fiske. Hoppas ha något nytt att berätta om imorgon.
Puss hela familjen därhemma, saknar er.
Efter en lång resa som från dörr till dörr tog ca 26 timmar så begav jag mig på torsdag morgonen ut mot Coiba med Coiba diving center. Första natten tillbringades i en liten genuin by vid namn Santa Catalina. Inte mycket för den som vill ha liv och rörelsen men en riktig pärla för den som vill vara först på ett ställe.
På vägen ut mot Coiba gjordes tre dyk och sedan ytterliggare sex dyk när vi väl var där. Boendet var mer som en militärförläggning, men maten var god och mellan dyken gjorde vi alltid strandhugg på en paradisstrand som bara var vår. Vi besökt aldrig samma strand eller ö mer än en gång. Här finns många paradisstränder att välja emellan och här finns ju ingen bebyggelse så de är alla öde.
Dykningen var magnifik. Jag fick visserligen inte se allt som jag kanske önskat mig, men bara spänningen av ett riktat dyk mot tigerhaj eller valhaj är en adrenalinkick utan dess like. Sikten
var genomgående bra. Sikten varierade mellan 15-20 meter. Dyken var otroligt varierande. Generellt
så låg de flesta av våra dyk runt 25 meter, något lite grundare och ett lite djupare på 37 meter. Nästan alla dyken har varit strömdyk med allt vad det innebär. Vi har dykt i korallområden, klipptoppar, ravindyk, dyk utmed branter utmot djupt vatten och andra dyk utmed sandbottnar.
Det finns otroligt mycket fisk på de oändliga antalet av dykplatser. Jag har inte min loggbok här nu, men jag såg egentligen alla de fiskarter som finns i området. Vi hade säkert ett snitt på runt 15 hajar per dyk, med något dyk där vi hade upp mot ett 30 tal. Vi såg giant mantas, baby mantas, stingrays, eagle rays etc. Vid mitt andra dyk fick se vad jag aldrig någonsin sett tidigare vare sig på land eller i vattnet, världens största sköldpadda, the leatherback. Vid ett annat dyk fick bevittna kärleksakten mellan två sköldpaddor.
Vi fick tyvärr inte se tigerhaj, hammarhaj eller tjurhaj, men vi gjorde en rejäl satsning efter det och det är roligt att man har något kvar att bocka av.
Vädret har varit enastående med 32 grader och en klarblå himmel från morgon till kväll. Så kommer det också förbli den kommande veckan.
Man kan ha det sämre. Jag säger detta varje gång jag är ute på den här typen av resor. Det är dags att
tänka om och ta tillvara på allt vad livet har att erbjuda. Coiba kommer inte se likadant ut om 10 år. Världen expoateras i en rasande takt och jag vill inte missa pärlorna innan det är försent.
Att skjuta upp den här typen av resor för att göra dem någon gång i framtiden är nog det mest sinnessvaga man kan göra. I värsta fall lever du inte, du kanske har tappat gnistan och inte är intresserad längre, du kanske inte får lov att resa pga utsläppsrestriktioner för flygen, ställena är så exploaterade att du lika gärna kan åka till en sandsstrand på La Landia.
Det får bli familjeråd när jag kommer hem och jag hoppas att vi om inte en alltför avlägsen framtid lämnar det förlorade Sverige och beger oss till Panama eller Colombia.
Igår kväll anlände jag till fiskecampen och kl 06:00 i morse gick alla båtar iväg. För vår båt var fisket riktigt dåligt, vår ena motor gick sönder ganska omgående, så vi kunde bara köra i 16 knop och då kommer man inte långt här nere. Vi fick helt enkelt hålla oss i områden som är lite mindre bra, men landade ändå några Dorados och en Cubberra av mindre format. Även i de andra båtarna var fisket lite trögt. Det lossnar imorgon, då skall vi till Hannibal Bank och poppa tuna som är på väg in med
ändrade strömmar. Många satsade på blue marlin idag som sägs vara i området. Det var dock ingen som fick någon. Dagens mest anmärkningsvärda fångster var en Amberjack på 100 pound och en cubbera på 60 pound. Det fångades även en rooster och i en amerikansk båt på campen två yellow fin tuna i 100 pound klassen.
Campen och båtarna är lyx i kubik. Båtarna är toppmoderna med dubbla 250 eller 300 hk motorer. Båtarnas längd på 35 fot gör de också väldigt bekväma att fiska i.
Det är fyrarätters middagar som inleds med sushi och fria drinkar i poolen när man kommer hem från fisket. Är i sedvanlig ordning sjukt trött och skall alldeles strax gå och lägga mig.
Bifogar några bilder från den nya Go pro hero 2 kameran från dykningen, men även en bild från dagens fiske. Hoppas ha något nytt att berätta om imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
