Sailfish till alla!!

Sailfish till alla.

Hämtades i morse 07:00 av den mest optimal trollingbåt jag sett. Båten vars märke jag inte kommer ihåg är tillverkad i Costa Rica. Toppmodern utrustning oavsett om det gällde elektronik, rullar eller conaheads. Vi fick välja mellan offshore och inshore. Eftersom kunderna igår haft 16 påslag av sailfish och landat 8 av dem samt en dorado på 45 pound så var valet enkelt. Kosan styrdes ut mot havet och en och en halv timme senare sänkte vi farten och satte i våra beten.

Det är så faschinerande med fiske i Panama och Costa Rica. Metoderna skiljer sig åt hela tiden. Idag var det trolling med conaheads, de flesta utan krockar enbart tänkta som teasers, men även någon med krok avsedd för blue marlin.

Merparten av de släpande dragen försågs med dead bate, ballaho(ser ut som en liten horngädda). Vi fiskade även med dessa i Florida för några år sedan och det verkar funka bra.

Efter en halvtimma är smäller det för första gången, men linan går av direkt i hugget.
Fem minuter senare plockar en smart sailfish betet, men undgår kroken. (Kapten från flybridge ser samtliga hugg och även vilka arter det är som hugger). Kapten som vi var ute med hette Willie och gasten hette Alex, de var oehört samspelta och duktiga. Tredje gången det hugger så sitter fisken. Det är jag som skall ta den och fighten som är tuff och fullständigt mördar min arm tar ca en kvart.

När jag menar att skepparna är skickliga så menar jag det verkligen. Medan kapten styr så landar gasten vår fisk själv, med lite hjälp av oss. De älskar sina fiskar och de sista de vill är att skada någon fisk så fotografering i båten är inte jättepopulärt. När vi var i Florida för 4 år sedan landade vi två sailfish, men i den grova sjö vi hade då så var det omöjligt att få upp dem i båten för fotografering. Idag hade vi optimala förutsättningar och våra fiskar blev plåtade. Du fick dock max 10 sekunder på dig att plåta fisken. Alla bilder blev inte bra men de flesta. Fisken jag landade vägde uppskattningsvis 70 pound och det var ungefär samma storlek som jag tog i Florida.

En stund senare är det Oscars tur och han tar fisken hårt. Han landar sin fisk på mindre än 10 minuter. Fisken är i samma kaliber som min dvs 70 pound.

Härefter tar det en stund, men precis innan lunch så smäller det igen. Jag har funderat fram och tillbaka om man kan släppa en trofefisk till Eric, men valet efter att jag och Oscar landat vars en kändes enkelt, go Eric, go.

Så klart för Eric på en större och mer kämpavillig fisk. Sailfishen är säkert uppe och hoppar 20 gånger. Första gången och då gasten tar tafsen(och fisken är landad) kan han dock inte hålla den utan fisken drar iväg på en lång taildans. Jag tittar på Eric samtidigt som jag spelar in honom på video och ser hans plågade ansikt och svettpärlorna som rinner utmed hans kinder. Jag håller tummarna allt vad jag kan för att vi även skall kunna få upp denna fisk i båten och ta samma fina bilder som på Oscars och min.

Några minuter senare kan gasten hjälpa Eric med hans sailfish och lyckan är total. Fisken väger 80 pound.

Alla fiskarna är precis som i Panama och även för övrigt i Costa Rica uppskattade vikter av guiderna.

Härefter har vi inte ett endaste hugg på hela eftermiddagen.

Däremot så har vi en otrolig upplevelse till. När vi ligger och käkar lunch under biminitoppen så ser jag plötsligt en delfin som hopper 3-4 meter upp i luften. Ställer mig upp för att kolla om det kommer mer. Noterar då att vi är inne i ett stimm av ca 130 spotted dolphins. De är överallt och gör alla konster man kan tänka sig. Tyvärr var stimmet bara på genomresa och inte på smörgåsbord, men det var en magnifik upplevelse som jag tidigare bara sett på bbcs naturfilmer.

Jag är redan fördröjd med rapporteringen från Costa Rica pga man är så trött på kvällarna att man inte orkar skriva(går oftast upp mellan 5-6 på morgonen). Sen måste man ju också hinna med att ta en drink med de övriga gästerna på lodgen.

Hur som helst så spenderade vi dagen i idag i Corcovade national park och det var så enastående att jag måste vika mer tid åt inlägget än vad jag orkar just nu.

Återkommer .

Pargo cubera- Cubbera snapper

Vaknade vid 04:00 av ett megaregn. Trots öronpropparna dånade regnet genom taket. Blev lite orolig över hur ovädret skulle påverka dykningen. Tills frukosten hade dock regnet slutat och vi åkte ut på vår dykning enligt plan. Lagom till första dykpositionen så kom också solen. Dykningen sker vid en stor ö som ligger ca 10-12 distans ut från fastlandet, ön heter Cano Island och är sist utposten innan Cocos Islands som ligger 500 km ut i havet. Min dröm hade varit att komma ut till Cocos, men vi pratar då om liveaboard i minst 5 dagar och det var inte lösbart i den konstellation som vi åkt i, det har aldrig varit aktuellt, utan någonting vi får ta om ett par år då barnen är lite äldre. Hur som helst, när man är vid Still havet blir man sällan besviken. Första dyket som var ett lite snällare dyk för att kolla att alla var med på noterna, gick ner till 21 meter och var mycket bra. Vi såg sex white tip reef sharks varav någon var riktigt stor. Vi såg även sköldpaddor och mängder med annan fisk. Alla i gruppen var duktiga och fick följa med på nästa stopp som var betydligt mer strömsatt, kuperat och med smala klyftor. Ett av mina bästa dyk någonsin, trots att vi inte såg någon riktigt stor haj, val eller rocka. Fantastiskt vackra koraller, enorma stimm av snappers och jacks, vi pratar om stimm med 1000 tals fiskar som ser ut som ihopackade sardinstimm när sailfish och delfiner jagar. Vi såg fler hajar, eagle rays, wahoo, ett 10 tal cubbera snappers i megaformat, blue jacks, muränor, redsnappers, yellow snappers.
Varje vecka så ser man vid denna position, El Diablo, hammerhead eller bullshark, men tyvärr inte idag trots optimal förutsättningar. Kanske tur i oturen, så att det finns något kvar att dyka och resa efter.

Efter de båda tuffa dyken så åkte båten in på den vackra ön och det dukades upp till en enkel men oerhört välsmakande måltid. Det blev också tid att sola och bada en stund här.

Rolf & Monica var glada att se oss när dykbåten återvände vid 14:00 tiden. Då var det bara för mig och Cecilia och slänga på simfötterna igen och snorkla med barnen utmed kusten.

Efter avslutade snorkling så samlades alla på vår klippa och vi drack cuba libre och spanade på papegojor.

Jag saknar en del vänner hemma, men jag längtar inte hem(jag skall utveckla detta mer längre fram). Vi har lekstuga här varje dag, man är ett pånyttfött barn, äventyren bara ligger där framför dina fötter och jag vill bara inte sluta leka. Vi skall till Norge i september, men det är hög tid att börja planera för kommande äventyr och att Stilla havet är inblandat även nästa gång är ingen högoddsare.

Vi har genom åren träffat många människor på våra resor och av dem som har varit runt och framförallt dykt mycket så har ett mönster framträtt. Tahiti och atollen Rangiroa är unik i världen, förmodligen världen bästa dykställe och sannolikt då också ett "ganska" bra fiskeställe. Vi var där 1997 i två veckor och jag har längtat tillbaka dit var dag sedan dess.

Är helt slut nu, kl är kvart över nio på kvällen och det är sällan vi är uppe längre då vi oftast går upp mellan 5-6 på morgonen.

I morgon är det big game fiske, blir hämtade 07:00, vågar inte ha några förväntningar, men i mina drömmar i natt så kommer det garanterat att hoppa några blue marlins på min inre näthinna.

God natt!

Can´t stop popping

Igår anlända vi till Costa Ricas mest kända nationalpark, Corcovado National park. Från sista samhälle som ligger i en flod, så är det 25 km transport genom först ett floddelta och sedan ytterliggare 25 km utmed kusten. Med andra ord så är det inte lätt att ta sig hit. Lodgen är fantastisk. Vi har en egen liten sandstrand och bor på en klippa vid ena änden av stranden. Det är så pittoreskt och man blir ständigt påmind om den välbevarade regnskogen. Det är hur mycket apor som helst här och man kommer riktigt nära dem. Igår när vi låg på stranden kom aporna ner till oss. De sprang på gräset intill oss och vi kunde stå 2 meter från en apa i ett palmträd när den satt och åt frukt. Cecilia bad mig och gå upp i vår bungalow och hämta kameran för vi trodde det var ett unikt tillfälle.

När jag kom upp till bungalowen satt två andra apor och lekte med mina fiskegrejor på altanen!!!

Vi sover i bungalows som är i två våningar och som har egna hängmattor ute på altanerna. Vi har fönster överallt men inga glas. Väntar bara på att vakna upp med en apa mitt i natten i sängen.

Från vår klippa kan vi också sitta och dricka Caiprinha och se på delfinerna som hoppar i bukten på kvällen eller morgonen. Stället heter Las Caletas Lodge och kvalar in på min topplista över de bästa ställen vi besökt runt om i världen.

I morse bestämde jag och Oscar och Eric oss för att ta en lite desperat fisketur. Vi hade alltså inte bokat något i förväg, men jag var uppe vid halv sex(för att prata med ägaren)och för att titta på soluppgång och fågelliv mm. Lodgens ägare lyckades hitta två lokal killar med en enkel båt som skulle kunna ta ut oss för en rimlig peng. Idag fick jag för första gången riktig nytta av att jag investerat i eget spö/rulle och egna poppers. Killarna som guidade oss var hur trevliga som helst, men de pratade bara spanska och deras utrustning vad gällde så kallat " domestic fishing" var bristfällig. Däremot hade de riktigt bra utrustning för offshore trolling, men där var båten lite väl klen.

Vi befinner oss bara ca 120 nm från där min långresa i Panama började. När vi gav oss ut i morse så styrde vi kosan söderut mot Panama utmed den fantastiska kusten i Corcovado. Har du sett Jurassic Park? Om inte så åk hit istället. Vi fiskade på de mest häftiga ställen och det är i princip bara popper som gäller. Fisket idag var riktigt bra, men vi missade tyvärr många hugg. När du ligger och poppar utmed bergstoppar vid stilla havs kusten så går det alltid sjö(dyning) även om det är vindstilla. Är du dessutom 10 eller 12 år så är det inte lättare, speciellt inte med bristfällig utrustning. Vi lyckade dock idag att landa ca 10 arter. 2 fina blue jack, den störst på en 5-6 kg. Yellow fin tuna på ca 6 kg, 2 barrucudor, spanish mackerel, Jack Cravelle och sist men inte minst en roosterfish på 10 kg. Mig veterligen var där ingen av oss som tog Rooster på popper i Panama, men idag gjorde vi det i Costa Rica. Jag tog den på 50-60 mm nylonlina så jag fick ta in den riktigt försiktigt.

Missade hugg! Vi hade påslag av cubbera snapper vid 6 tillfällen idag som vi såg tydligt. Vid fyra av tillfällena så missade cubbera snappern popperna och vid de två tillfällen som vi faktiskt lyckades krokade fiskarna(Oscar ena gången och Erick andra gången) så lyckades killarna inte få krokarna att sitta riktig ordentligt trots 3-4 ordentliga mothugg. Surt att ha så många chanser och inte få upp en enda. Men riktigt roligt och variationsrikt fiske idag. Återigen mängder av delfiner och sköldpaddor. Finns "mycket"stora valar i ormådet just nu också, men vi lyckades inte se någon idag.

I morgon skall jag och Cecilia dyka tillsammans, ett förmiddagsdyk och ett eftermiddagsdyk. Det är mycket haj i området, framförallt ocean white tip, nurse samt bullshark, men har vi riktig tur kanske vi även kan se hammarhaj.
Vi får se vad det blir, men jag är redan pirrig.

I övermorgon skall vi via båt ta oss in i den centrala regnskogen och vandra hela dagen. Sista dagen i Corcovado så har jag hyrt en riktig amerikansk trollingbåt för offshore fiske. Blue marlinen är i området och vi skall ge det en rejäl chans även om det precis som allt annat kostat skjortan.

Du lever bara en gång och det enda du kommer ångra i ditt liv är förmodligen det du inte gjorde.

Jag har blivit helt beroende av popperfiske och vet inte riktigt hur jag skall lösa det när jag kommer hem.

Det här är ju min egen dagbok så måste även notera vårt krodidilmöte på vår resa ner mot Corcovade. Helt plöstligt stannar vår taxichaufför på en bro och säger åt oss att gå över bron så väntar han på andra sidan. Under bron ligger 20 storvuxna krokodiler med maxlängd uppåt 5 meter. Jag måste erkänna att jag var orolig när Johan stod och hängde över räcket.

Sköldpadda och Jack

Guldbröllop den 30/12 2011

Jack Cravelle åt alla!